Fördelarna är enligt Barbro Beck-Friis, professor inom ålderdomssjukdomar, uppenbara.

— Djuren är en oerhörd källa till glädje och sällskap för de gamla. Det finns väldigt många fördelar men få nackdelar, säger hon.

En gris på gården, liksom en hund eller en flock höns, ger de boende en anledning att komma ut i friska luften en stund. Att ha hand om ett djur innebär också ett ansvar och skänker därigenom vardagen en mening.
Men framför allt ger djuren sällskap.

— Forskning från utlandet visar att levande sällskap påskyndar tillfrisknandet hos sjuka. Kroppskontakt med en hund eller en katt gör att blodtryck och hjärtfrekvens sjunker, både hos djuret och hos människan, säger Barbro Beck-Friis.

— Hunden eller katten har tid att lyssna också. Och djur skvallrar inte, de bara lyssnar.

Det finns ingen säker statistik ännu, men enligt Barbro Beck-Friis finns det betydligt fler djur inom äldreomsorgen i dag än för 20 år sedan. En rundringning som Kommunalarbetaren har gjort i Stockholmsområdet tyder på att djur är vanliga, även om det ofta rör sig om en hund eller katt som någon ur personalen tar med sig. Det finns dock problem med djuren och det största är att allergi blir allt vanligare. De boende lider visserligen sällan av allergi, men det gör däremot personalen. Och ju yngre personalen är, ju vanligare är problemet.

Andra faktorer som kan hindra äldreboenden från att skaffa hund är alltför täta personalbyten och ofta måste det finnas en eldsjäl som tar initiativet. Att det finns en djurintresserad eldsjäl är dock samtidigt en garanti för att djuren inte missköts.

— De som skaffar ett djur är människor som tycker om djur. Jag har ingen erfarenhet av djur som blivit misskötta, säger Barbro Beck-Friis.