Omöjligheten i att borsta en annans sons tänder: att det kanske var där något saknades. Hon kunde stå som en parkvakt med armarna i kors och vänta, och tystnaden var väl helt naturlig, när han hade tandborsten i munnen, han hade inte kunnat svara även om han velat, så därför var det väl inte konstigt att hon också var tyst. Det var hon som hade tvättat hans pyjamaströja, det var hon som bokat tiden för att han skulle få det tunga röda håret klippt.  

Det är ett stycke ur Agnes Lidbecks nyskrivna novell ”Utrymmet emellan” som berör mig starkt eftersom det sätter ord på osynliga gränser och skildrar ett moderskap som liksom inte gäller fullt ut.

Många skildringar av moderskapet har kommit i de senaste årens bokflod, ofta har de handlat om så fysiska upplevelser som förlossningar och det slår mig nu att det är långt från bonusmammornas erfarenheter av moderskapet. Dem har man snarare mött i mer eller mindre galna karaktärer i tv-serier som ”Bonusfamiljen”. 

Det är Novellix – förlaget som ger ut noveller i fickformat – som ger ut novellen. Den säljs i en ask tillsammans med tre andra noveller om moderskap under titeln ”Mer än mamma”. 

Agneta Klingspor skildrade fattigdom

Två av novellerna är utgivna tidigare. Det är Agneta Klingspors novell ”Jag ska ge dig!”, från 2012. En gripande skildring av en mor-dotter-relation i en tid före daghem och föräldrapenning, då många barn behövde lämnas bort till främmande familjer på grund av fattigdom. Och hur präglar en sådan uppväxt det egna moderskapet? Det utforskade Agneta Klingspor, som nu inte lever längre men som intervjuades i KA för några år sedan.

Den tredje novellen har förmodligen många novelläsare redan läst. Det är ”Vi kan inte hjälpa alla” av den norska novellmästaren Ingvild H Rishøi (intervjuad i KA i vintras).

Slutligen finns ännu en nyskriven novell, ”Dörrar, fönster” av Caroline Ringskog Ferrada-Noli. En provocerande och vemodig skildring av en kvinna som är vilsen i sitt liv i storstaden, medelklassen, familjelivet och maten.