Ingvild H Rishøi: Jag är inte politiker, jag är magiker

Ingvild H Rishøi är i Stockholm för att möta sina svenska läsare. Och vad passar väl bättre än att komma till ett Stockholm fyllt av snö? Böckerna ”Vinternoveller” och ”Stargate. En julberättelse” har tagit plats med både kyla och värme i många hjärtan. I höst kom novellsamlingen ”Historien om Fru Berg” på svenska.

Ingvild H Rishøi har bland annat kallats för en ny Astrid Lindgren. Det är hon väldigt glad över då den svenska författaren alltid har varit hennes hjälte. Inte minst har hon inspirerats av ”Mio min Mio”.

– Jag vill inte skriva en helt socialrealistisk berättelse. Jag är inte religiös men vi människor försöker söka en större mening. Jag är inte heller i new age-världen, jag bara gillar det magiska.

Ända sedan barndomen har Ingvild varit fascinerad av magi. Hon växte upp med sagor och skrockfulla talesätt. I romanen ”Stargate”– som nu ska bli film – har hon med magins hjälp skrivit ett öppnare slut på den sorgliga boken, om två flickor som säljer julgranar i Oslo då deras pappa blivit arbetslös och börjat dricka igen.

Väljer bort sociala medier

Hon finns inte på sociala medier, de distraherar för mycket. Ingvild visar upp sin gamla Nokiatelefon där hon sitter i en hotellfåtölj och dricker espresso. Hon skrattar ofta och den långa luggen tar några danssteg i luften när Ingvild blir engagerad.

Sms kan hon skicka. Därför har Ingvild sitt eget sätt att vara social i telefonen: varje dag skickar hon ”ord för dagen” till en grupp vänner och bekanta som tackat ja till utskicket.

Dagens sms handlade om att när man dricker kaffe i naturen och häller ut resterna på marken, så ska man säga ”maka på er”.

– Jag tror inte att det bor någon i underjorden men det kan överföras till att man ska ha respekt för naturen.

Jag inspireras mer av att jobba än att sitta och tänka. Och så kan man tjäna pengar samtidigt.

Inspireras av att jobba

I Ingvilds böcker är det ofta barn som står i centrum. Eller rättare sagt, barnen står ofta lite vid sidan av men det är genom deras ögon som texten berättar något om samhället. Det är dock inte ett medvetet val. Ingvild ser skrivandet som en lek och medan hon leker kommer en röst till henne. Den rösten tillhör ofta ett barn.

Med Astrid Lindgren som förebild och en nära kontakt med sin egen barndom är det kanske inte så konstigt. Hon har dessutom jobbat på förskola.

– Jag inspireras mer av att jobba än att sitta och tänka. Och så kan man tjäna pengar samtidigt.

Hon är utbildad journalist. Men sedan hon blev författare har Ingvild valt andra jobb vid sidan av skrivandet. Förutom på förskola har hon jobbat som kyrkogårdsarbetare. Det har bland annat inspirerat till novellen ”the life and death oj Janis Joplin” i den senaste boken. Den handlar om en ungdom som inte klarar skolan, men hittar sin plats som praktikant på en kyrkogård.

– Det är tunga jobb båda två men för mig som kunde göra det vid sidan av annat var det väldigt fint för det var så stor variation. Det var inspirerande att läsa på gravstenar, det fanns god tid att tänka och få idéer. Och från barnen också: Jag skrev ner vad de sa och hur de lekte.

I novellen ”Syskon” har hon använt sig av blickarna som förskolepersonalen ger till storasystern som alltid hämtar sent och hur de blir observanta på barn som ofta glömmer matlåda och liknande.

Motvillig klasskildrare

Människorna som Ingvild skriver om saknar pengar eller förutsättningar i livet. Ingvild själv är inte riktigt bekväm med att prata om klass.

– Jag är inte van vid att se världen i klassperspektiv. När jag möter ett barn tänker jag inte: vilken samhällsklass tillhör du? Men jag blir glad om det blir läst som klasslitteratur.

Hon tillägger att hon ser problemen med att barn har olika förutsättningar. Skolan kan inte kräva att man tar med sig 20 kronor eller julfrukost eftersom det slår olika. 

– Man ska känna att man är lika mycket värda. Därför är jag för skoluniform och den svenska lösningen med skolmat, det har vi inte i Norge. Jag märker ju när jag pratar att jag brinner för de här sakerna men det är inte utgångspunkten när jag skriver. Jag kan inte skriva med ett budskap.

Norge har blivit fattigare

I ”Vinternoveller” skrev Ingvild om människor som hjälper någon i omgivningen. I dag hade hon inte velat uppmuntra till att man ska hjälpa till frivilligt.

– Efter att jag skrev ”Vinternoveller” har det blivit fler fattiga i Norge. Vi har inte längre en fungerande välfärdsstat utan nu hänger det på att människor hjälper till. Den du möter på vägen upp möter du igen på vägen ner, är ett annat talesätt. Nästa gång kanske det är du som behöver hjälp.

Så kanske är hon en motvillig klasskildrare, Ingvild H Rishøi. Men om hon skulle skriva politiskt så skulle hon skriva om klimatet. Hon har försökt men inte lyckats, säger hon. Det är lättare att skriva om ett konkret problem, som att sakna pengar. 

– Jag kan inte så mycket om politik. Jag är inte politiker, jag är magiker, säger Ingvild med ett skratt.

Tyckte om att sälja julgranar 

Ingvild har nyss skrivit filmmanus till ”Stargate”. Den filmas i Norge nu och kommer på bio 2025. Just nu skriver hon en roman om en basketspelare.

Efter succén med ”Stargate” skriver Ingvild på heltid. Hon tyckte om att jobba utomhus, på kyrkogård och som julgransförsäljare, vilket hon använde sig av när hon skrev ”Stargate”.

– Jag har inget emot att jobba igen – och jag kommer nog behöva det för jag skriver så långsamt.