Bianca Kronlöf spelar vårdbiträde i pandemifilm: ”Det mest sjuka är verkligheten”

Skådespelaren Bianca Kronlöf har alltid drömt om att få spela en person som finns på riktigt. Med ”Så länge hjärtat slår” går drömmen i uppfyllelse. Där spelar hon vårdbiträdet Hanne som är baserad på Stine Christophersens historia. På äldreboendet där hon jobbade dog många vårdtagare i coronapandemin.

Stine slog larm om att sjuka och friska äldre blandades men när cheferna inte lyssnade gick hon till Expressen. Det ledde till en skriftlig varning från cheferna – vilka senare dömdes för brott mot meddelarskyddet.

– Det är en visselblåsarhistoria. Det spännande är att det som är mest sjukt i filmen är verklighet. Hela mötet med cheferna som Stine spelat in, det är ord för ord. Man tror inte att det är sant: ett företag vill få bort en människa som tar ansvar för dem hon ska ta hand om.

Bianca är upprörd över att vårdföretag har kvar lojalitetskontrakt efter Stine-fallet.

– Lojal mot vem? Det är en film om pandemin men egentligen handlar det ju om Sverige, fortfarande. Det är inte en isolerad händelse.

Bianca bjuder på iskaffe på sin rymliga altan medan yngsta sonen sover middag inne i villan i Huddinge.

Innan hon slog igenom som skådespelare jobbade Bianca på ett LSS-boende, så hon vet vad det innebär att vara fysiskt nära sina vårdtagare. Vilket inte längre var möjligt under pandemin.

”Många som jobbar på äldreboende trodde att de skulle dö”

Filmen kretsar en hel del kring bristen på skyddsutrustning i äldreomsorgen. Personalen gör egna visir och hänger munskydd på tork i en buske. Biancas rollfigur Hanne tar på sig ett par skyddshandskar för att ta tempen på en sjuk vårdtagare – varpå sjuksköterskan kommer in i full mundering från topp till tå.

– Det var en statusskillnad i tillgången till skydd. Det är absurt, vem tycker vi ska skyddas på en arbetsplats? Många som jobbade på äldreboende trodde att de skulle dö men de gick till jobbet ändå.

Filmteamet gjorde ett stort researcharbete, bland annat genom att träffa personal och äldre på ett boende. Några av vårdtagarna fick spela äldre i filmen. Bianca övade mycket på att rulla ihop förklädet inne i plasthandskarna i ett ryck.

– Jag övade tills det satt i kroppen. Ingen med kunskap om äldreomsorgen ska kunna säga att så där var det inte.

Filmen hyllar vårdpersonalen

Verklighetens Stine har varit viktig i processen och är i dag en vän till Bianca. Hon fick godkänna såväl idén som filmmanuset och har svarat på personliga frågor.

– Filmen är gjord med respekt. Vi vill att filmen hyllar dem som stod upp för mänskligt liv och slet ut sig under pandemin. Och fortfarande sliter ut sig. Jag hoppas att alla som jobbar i vård och omsorg känner sig sedda.

Regissören Ella Lemhagen är inne på samma linje.

– Jag hoppas att vårdpersonalen känner igen sig men jag vet också att alla äldreboenden inte såg ut som det vi berättar om i filmen, det fanns ställen där det fungerade bra. Jag har försökt att inte göra filmen svartvit. Sen kan filmen leda till debatt om personalens situation för vi har nog inte sett den stora förändring som många trodde på under pandemin.

Stine: ”Det är otroligt hedrande”

Verklighetens huvudperson Stine Christophersen bekräftar att hon fick läsa filmmanuset och har haft tät kontakt med manusförfattaren Malin Lagerlöf och skådespelaren Bianca Kronlöf. 

– Det är otroligt hedrande att de ville göra en film som kretsar kring mina upplevelser. Men det har inte riktigt sjunkit in att det är mig detta handlar om. 

Nu har Stine hunnit se filmen tre gånger och landat i att den är baserad på hennes historia, annat är fiktion. 

– De har gjort ett fantastiskt jobb. Jag kan absolut känna igen mig, och det tror jag att många som jobbade i äldrevården under pandemin kommer att göra. Filmen är väldigt välgjord och det märks att de gjort mycket research om hur pandemin var både för personal och boende. Det är viktigt för eftervärlden att ta del av det.

Vad hoppas du att filmen kan leda till?

– Jag hoppas att jag har inspirerat andra människor att visselblåsa och jag hoppas att filmen tar budskapet vidare. Jag hoppas att alla ska veta vilka rättigheter de har och att fackliga ombud vet vad som gäller och kan stötta.

– Men detta kommer inte hjälpa så länge arbetsgivarna skrämmer sina medarbetare med lojalitetsplikt i anställningsavtalen. De vinklar det så knepigt att anställda väljer att hålla käften. Det är fruktansvärt och borde inte vara tillåtet. En vårdanställd ska alltid kunna stå på sina patienters sida.

Från vårdbiträde till journalist

Stine jobbar inte längre som vårdbiträde utan har pluggat till journalist. Nu jobbar hon som reporter på tidningen Skärgården i Stockholm. Yrkesvalet är en följd av upplevelserna som vårdbiträde.

– När Sveriges radio gjorde dokumentären ”Det illojala vårdbiträdet” ville jag lägga mig i deras jobb. Jag önskade att jag satt på andra sidan bordet och var den som berättade historien. Jag kände att jag kunde göra skillnad. När dokumentären var klar hade jag förändrats och det blev tomt att gå till mitt jobb som vårdbiträde.

”Så länge hjärtat slår” har premiär på bio den 27 september.