”Rikta ilskan mot arbetsgivarna”
Att vara besviken, men orka fortsätta påverka inom Kommunal är viktigt för att hålla vår rörelse vid liv. Men det kräver att vi fortsätter vara medlemmar. Att lämna Kommunal är att ge upp inför arbetsgivaren, skriver Zandra Michal, barnskötare och ordförande Kommunal avdelning Stockholms län.
Zandra Michal.
Jag tror att alla håller med mig om att arbetsvillkoren för arbetare i allmänhet och kommunalare i synnerhet har så oerhört mycket mer att önska. Klassamhället är inte på något sätt borta, utan visar sig varje dag.
Arbetare ska veta sin plats och vi ska dessutom förstå att vi är utbytbara. Det visar sig i låga löner och otrygga anställningar. Arbetsgivare anser ofta att det inte är så viktigt att vår arbetsmiljö når upp till anständighetens gräns.
Realiteten för många är scheman som inte går att förena med privatlivet. Man får, precis som beskrivs av Fredrik Svensson, försöka laborera med semester om man har turen att ha någon kvar. Men inte ens då är det säkert att det går att jämka arbetsliv och fritid.
Arbetsgivarnas makt är orimlig
Vi som är valda till förbundsstyrelsen och avtalsdelegationerna är precis som du, arbetare, vi vet in på bara skinnet vad som behöver förbättras på våra arbetsplatser. Vi är barnskötare, bussförare, brandmän, undersköterskor och så vidare.
Vi tycker att arbetsgivarnas makt på många håll är orimlig. Vi vet att det enskilt viktigaste verktyget för att balansera den makten är en stark en fackförening, inte en svagare.
Engagemanget som visats i den här avtalsrörelsen har varit avgörande för att vi kom en bit på vägen till vettigare lösningar gällande arbetstider. Utan det engagemanget vet jag inte om vi ens hade lyckats nå de förbättringar vi trots allt gjorde.
Ilskan och engagemanget måste vi rikta dit den hör hemma. Mot de som har ansvaret för att det ser ut som det gör och har makten att ändra på det här, arbetsgivarna.
I en förhandling vägs alla yrkanden för och emot varandra. Lönens storlek och hur lönehöjningarna går till är de enskilt viktigaste frågorna för alla medlemmar i Kommunal. Vi kastar aldrig en medlemsgrupp under bussen för en annan.
Framåt tillsammans
Nu pågår redan arbetet inför kommande förhandlingar. Vi behöver snacka med politiken, fortsätta sätta vår bild av problemen i media, organisera oss ännu mer och smartare och vi måste fortsätta samtalen med varandra.
Det är en komplicerad situation vi har bakom och framför oss, och trots samtalet om förbrukat förtroende hoppas jag att du med ditt engagemang ändå vill kämpa framåt tillsammans.
Ilskan och engagemanget måste vi rikta dit den hör hemma. Mot de som har ansvaret för att det ser ut som det gör och har makten att ändra på det här, arbetsgivarna.
