”Stanna kvar i Kommunal – de enda som tjänar på splittring är våra motståndare”
Ni som nu lämnar Kommunal för att ni gett upp tron på vår gemensamma förmåga: tänk om! Den enda som tjänar på att vi splittras är vår motpart och våra motståndare, skriver Jessica Leiding, förbundssekreterare i Kommunal.
Jessica Leiding, förbundssekreterare Kommunal.
Jag vet inte om du som läser detta har förhandlat någon gång.
Förmodligen har du det. Med din partner, med dina barn eller kanske med en försäljare.
Kanske är du en av alla dem som också fått förtroendet av dina arbetskamrater att förhandla med arbetsgivaren.
Oavsett vilket, kan du nog känna igen dig i att det tillhör ovanligheten att man lämnar en förhandling där bägge parter fått igenom allt man velat och känner sig helt nöjda.
Vikten av att vara många
Själv har jag förhandlat lokalt i många år. Först i Vallentuna kommun och därefter med olika arbetsgivare som sektionsordförande för sektion Norr i Stockholm.
Jag skulle ljuga för er om jag påstod att jag alltid lyckades nå hela vägen i varje förhandling – att alltid nå målet på en gång och få det vi ville som sektion.
Vad jag insåg väldigt snart när jag mötte arbetsgivaren vid förhandlingsbordet var vikten av en hög organisationsgrad där majoriteten på arbetsplatsen var medlemmar i Kommunal.
För aldrig har det gått så dåligt i en förhandling som när arbetsgivaren visste att vi inte företrädde majoriteten på arbetsplatsen.
Jag har varit med om långdragna strider med arbetsgivaren – över att få processen kring individuell lönesättning att fungera bättre, att få till en bättre arbetsmiljö och scheman som inte slår sönder ens privatliv, att få arbetsgivaren att förstå att konflikten på arbetsplatsen inte beror på alla anställda utan på en galen chef som måste omplaceras.
Vissa av dessa strider har tagit år.
Vi lyckas inte alltid hela vägen
Vissa är kritiska till facket. Ibland får jag höra att vi lägger oss, att vi inte förstår hur det funkar i verkligheten, att vi inte är tillräckligt starka, att vi skiter i medlemmarna och egentligen bara vill ha deras pengar. Vissa frågar sig om det ens spelar någon roll om man är medlem.
Jag är väldigt ödmjuk inför dessa åsikter och upplevelser. För vi lyckas inte alltid hela vägen vid varje förhandling.
Men är det något som jag lärt mig under tjugo år som fackligt aktiv är att man inte kan ge upp.
Hade vi i Kommunal fått bestämma själva hade vi haft ett solidariskt, jämlikt samhälle för länge sen. Vi hade haft grymt bra arbetsvillkor.
Men Kommunal bestämmer inte.
Vi förhandlar med arbetsgivare och politiker för att flytta fram våra positioner. Ett steg i taget. Ibland rör vi oss snabbt framåt och ibland får vi bilda en mur för att försöka hålla tillbaka försämringar.
För hade Kommunal gett upp så hade villkoren för arbetarna i välfärden varit betydligt sämre.
Nästa år är det avtalsrörelse igen.
Ni som lämnar, tänk om!
Kanske är du en av dem som blir provocerade nu, men detta måste sägas: Ni som nu lämnar Kommunal för att ni gett upp tron på vår gemensamma förmåga: tänk om! Den enda som tjänar på att vi splittras är vår motpart och våra motståndare. Och helt ärligt, det har vi som kollektiv inte råd med.
Till dig som är medlem i Kommunal och fortsatt tänker vara det vill jag rikta ett stort tack. Tack för att du fortsätter att bidra till vår styrka inför alla våra kommande strider där vi, ett steg i taget, flyttar fram våra positioner.
