Neddragningarna som sker i det tysta – får våldsamma konsekvenser: ”Boende skriker”

I fler än två tredjedelar av Sveriges kommuner väntas nedskärningar under 2024.  En av de verksamheter som kommer att behöva spara mest är äldreomsorgen. 

Många kommuner löser det genom att minska bemanningen på natten, något som visar sig när KA granskar några av dessa kommuner. På Björkdungens demensboende i Munkfors i Värmland har tre nattjänster nyligen dragits ned till två. Det betyder en neddragning på över 30 procent.   

Som många andra drar de ner på personal och inför digitala hjälpmedel för att spara pengar. Frågan är vem som ska springa på alla larm när de som är kvar i tjänst under natten är fast inne hos en vårdtagare som behöver hjälp?  

– Man står inne hos någon som gjort ner sig samtidigt som det larmar och larmar och larmar från olika sensorer. Man ser att det larmar hos någon som det är fallrisk på, men vi kan inte bara släppa det vi är mitt uppe i. När vi var tre fanns det alltid en som var fri när de andra hade dubbelbemanning, säger Nina Samuelsson, undersköterska som jobbar natt på Björkdungen i Munkfors. 

”De ramlar, blir oroliga eller frustrerande”

Björkdungen är ett demensboende med 33 rum fördelade på fyra avdelningar på två våningar. Runt en tredjedel av de boende kräver dubbelbemanning, vilket betyder att nattpersonalen ofta ”fastnar” i ett rum under en längre tid, berättar Marika Lindberg, som är undersköterska, skyddsombud och arbetsplatsombud på Björkdungen. Under tiden är boende på andra avdelningar helt ensamma. 

– Det kan hända mycket medan vi är borta och det blir en väldig stress och oro att man inte vet vad som händer på de andra avdelningarna. Många vet inte om det är dag eller natt och går ut från sina rum och letar efter någon. De ramlar, blir oroliga eller frustrerade när det inte finns någon där.  

Personalen går rond på alla fyra avdelningar tre gånger per natt där de tittar till alla, byter och gör rent, ger medicin, hjälper till toaletten. Den stora ronden kan ta mellan två och tre timmar att gå vilket betyder att de tre avdelningar som nattpersonalen inte är på just då står helt obemannade i flera timmar. 

– Vi har haft en boende som satt på alla ugnarna ute på avdelningen medan vi gått rond i andra delar av huset. Det blir väldigt otryggt för alla vårdtagare när avdelningarna är utan personal under så lång tid, säger Marika Lindberg. 

Det finns boende på alla avdelningar som har ett utåtagerande beteende. Bland annat finns det boende som slåss och skriker när de ska byta blöja. Vissa boende slåss med varandra. 
(Protokoll från Ivo:s oanmälda nattinspektion på Björkdungen 13-14 februari 2024) 

Kritiserades för låg bemanning

Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, har varit på oanmälda nattbesök på Björkdungen vid flera tillfällen. Efter besöket våren 2022 fick boendet kritik för att ha för låg bemanning under natten, och en tredje tjänst infördes. 

Problemet var att kommunen aldrig budgeterade för den tredje personen på natten, vilket av naturliga skäl lett till ett underskott i budgeten. Och ett underskott kräver åtgärder för att få budgeten i balans. Beslutet blev att ta bort den tredje personen från januari i år och i stället införa kameror och sensorer i de boendes rum. 

Tekniska och digitala hjälpmedel, som rörelselarm och tillsyn via så kallade trygghetskameror, ses nu som en lösning av många kommuner när budgeten och behovet av personal inte går ihop.  

Men tekniska hjälpmedel kan aldrig ersätta personal, menar undersköterskorna på Björkdungen. Nina Samuelsson som jobbar natt berättar att deras telefonskärmar ofta inte räcker till för att visa alla larm, de försvinner i takt med att de trycks undan av nya. 

Samma vecka som Ivo gjorde sin oanmälda inspektion på Björkdungen hade boendet 427 larm. Veckan efter 654 och veckan därpå 963 larm, vilket ger nästan 140 larm per dag.

– Det kan vara ett sensorlarm om att någon med fallrisk lämnat sängen, men tittar vi i kameran ser vi att personen ligger i sin säng. Å andra sidan ”ser” inte kameran att någon ligger och flyter i kiss, eller att de ligger och stirrar rakt upp och har jätteångest. Allt det här visar bara att man aldrig kan ersätta en tjänst med kameror.  

Tekniken är i dag inte tillförlitlig. Personalen försökte vid ett flertal tillfällen utföra digital tillsyn, men lyckades inte. Ibland när de ska titta på ett larm kan det vara fördröjning och då syns ingenting. Ibland fryser bilden. Nattpersonalen berättar t.ex. att de hittat en boende som satt på golvet innanför dörren en natt när de gick sin rond, då larmet inte hade gått igång. 
(Protokoll från Ivo:s oanmälda nattinspektion på Björkdungen 13-14 februari 2024) 

Boende kräks och gör ner sig

Enligt kommunens utskott för omsorg och stöd ska larmsystemet innebära minskade kostnader med runt 1,2 miljoner kronor per år. Marika Lindberg berättar att det inte gjordes någon riskbedömning innan det infördes. Hon kallar den digitala tillsynen för avhumaniserande: 

– När det gick magsjuka kunde vi komma in till folk som hade kräkts och gjort ner sig – det ser du inte med de kameror vi har – hade vi inte gått in hade de tvingats ligga kvar i det ända till morgonen. Det är omänskligt.

Så svarar Munkfors

Chefen för omsorg och stöd i Munkfors kommun, Sara Josefsson, vill inte intervjuas eller kommentera Ivo:s besök, neddragningarna eller att man infört tekniska lösningar på bekostnad av en nattpersonal, varken via telefon eller skriftligt.  

Kan bara lägga en kudde under huvudet

Åtta mil sydost om Munkfors ligger Storfors. Också här har kommunen skurit ner på personalen, från att ha varit sex på natten är de nu fem. Förändringen kan verka liten men enligt undersköterskan Karin Eriksson får den stor betydelse, framför allt för att det innebär att en person i nattpatrullen blir ensam med larmet.  

– Det är väldigt otryggt. Vi som är ute kan inte få hjälp av någon. Om det händer någonting kan vi inte göra något. Ligger någon på golvet är det enda jag kan göra att åka dit och lägga en kudde under huvudet och en filt och sedan får personen vänta. Tyvärr är det så att om någon har bajsat kan de få ligga i det i över en timme.   

Betalade 115 000 för besparingstips

Bakgrunden till att kommunen vill spara är att verksamheten har gått med miljonunderskott. Socialchefen i Storfors, Anneli Maaranen, berättar att man har använt sig av den så kallade prislappsmodellen.

Den innebär att en kommun tar hjälp av Sveriges Kommuner och Regioner som då jämför med vad kostnader för olika budgetposter ligger i liknande kommuner. Storfors betalade 115 000 kronor plus moms till SKR för att få använda sig av modellen.  

– Det visade sig att i jämförelse med andra liknande kommuner så låg vi 20 miljoner över i kostnader. Självklart gjorde det att vi behövde fundera kring vad som gör det. Verksamheten fick förra året i uppdrag att påbörja förändringsarbetet för att anpassa budgetramarna och därmed också verksamheten till de nya ekonomiska ramarna. Ett led i detta arbete var att man gjorde en genomlysning av antalet platser på särskilda boenden. Analysen visade att vi i flera år haft flera tomma platser, därav har en avdelning kunnat stängas, vilket också påverkar personalresursfördelningen, säger Anneli Maaranen.  

”De ser bara pengar”

Karin Eriksson på golvet ger dock inte mycket för prislappsmodellen.  

– Vi skiter fullständigt i hur de har det i en annan kommun, för vi åker här och nu. Sen beror det på vad man har för brukare. Har du lite piggare pensionärer på något boende är det klart att det går lättare. Vi har dubbelbemanning på väldigt många. Vi har jobbat i över 20 år så vi vet att det här går upp och ner hela tiden. De ser bara pengar hela tiden.   

Hon menar att besparingarna har gjort att ambitionsnivån sänks.  

– Nu gör vi inte mer än vad vi har betalt för. Men det är jättesvårt, det kliar ju i en, för man vill ju verkligen göra allt för de gamla. Men vi kommer köra slut på oss själva om vi ska springa som skållade råttor.  

Anneli Maaranen på kommunkontoret säger att hon förstår personalens situation.  

– Att förändringar är jobbiga och det påverkar personalen är helt förståeligt. Men grunden för förändringarna är det jag anger.  

Undersköterskan Karin Eriksson oroar sig för hur situationen ska bli till sommaren.  

– Det är vissa som absolut inte vill sitta ensamma på ett boende vilket jag kan förstå om du är 20 år. Vi kommer att få jätteproblem att hitta folk.  

Efter tre dagar återkommer äldreminister Anna Tenje (M) med följande skriftliga kommentar till förhållandena i Storfors och Munkfors:

”Äldreomsorgen är en del av välfärdens kärna och måste prioriteras av kommunerna. Regeringen har skjutit till omfattande medel till kommunerna för att de ska kunna upprätthålla en god kvalitet i äldreomsorgen men enskilda händelser och beslut i kommunerna är något som de får svara på själva.”

Kommunalarbetaren har inte fått komma in på arbetsplatserna för att göra reportage eller ta bilder, varken i Munkfors eller i Storfors.