”Kommunals kvinnor betalar notan för nedskärningarna”
Dagens nedskärningar kommer att ge mer orättvisa pensioner. Lägre bemanning, vikariestopp och försämrade scheman leder till sjukskrivningar eller att man går ner i tid för att orka med. Vilket ger ännu lägre pension. Det här kan vi inte acceptera, skriver Liza di Paolo-Sandberg.
Det är orange, har precis kommit ut till de flesta och orsakar inte sällan stor oro inför framtiden. Jag talar om årets besked om den allmänna pensionen. Beskedet som svart på vitt visar hur ojämlikheter i arbetslivet följer med in i pensionärslivet.
Det blir tydligt hur bristande arbetsmiljö, dåliga arbetsvillkor, deltidsarbete och låga löner lämnar djupa spår i pensionskuvertet.
Orättvisa och ojämlika pensioner drabbar framför allt kvinnor i välfärdsyrken. Många av SKPF Pensionärernas medlemmar vittnar om att de trots drygt 40 år i samhällsbärande yrken får pensioner de knappt kan leva på. Om inte mer görs ser det tyvärr inte ljusare ut framöver.
Lönegapet ökar
För första gången på 15 år såg vi förra året hur gapet mellan kvinnors och mäns löner ökade. Det går på tvärs mot vad politikerna trodde när dagens pensionssystem sjösattes för omkring 25 år sedan: att kvinnors löner snart skulle komma i kapp männens, och därmed ge jämställda pensioner.
Nu står välfärdens anställda, de flesta kvinnor, dessutom mitt i en våg av nedskärningar. På förskolor, sjukhus och äldreboenden blir det nu ännu glesare bemanning, vikariestopp och försämrade scheman. Det leder i sin tur till att fler blir sjukskrivna eller ser sig tvungna att gå ner i arbetstid för att orka med.
Allt detta får konsekvenser här och nu, men slår också mot pensionerna framöver.
Ett par extra år i arbetslivet beskrivs som tipset nummer ett för att få upp pensionen med några tusenlappar. Men det är inte ett alternativ för alla.
Samtidigt förväntas vi arbeta allt längre samtidigt som pensionsåldern höjs och höjs. Ett par extra år i arbetslivet beskrivs som tipset nummer ett för att få upp pensionen med några tusenlappar. Men det är inte ett alternativ för alla. Många med fysiskt och psykiskt tunga yrken sliter ju ut sig i förtid.
Sju av tio Kommunalare i förskola och äldreomsorg är oroliga över att inte orka fram till den lagstadgade pensionsåldern, enligt fackets medlemsundersökning från 2021.
Statistik visar också att den genomsnittliga åldern för pension bland kvinnliga undersköterskor och vårdbiträden är cirka 65 år, medan den för manliga högskolelärare är nästan 68 år.
Kvinnorna står för notan
Det är uppenbart att alla inte har samma möjligheter att tjäna in till en god pension. De pågående nedskärningarna förvärrar situationen och det är främst kvinnorna som tvingas stå för notan. För dem är risken stor att dagens välfärdskris blir morgondagens orättvisa pensioner. Det kan vi inte acceptera.
Tre åtgärder för jämlika pensioner
Tillsammans kan vi arbeta för att få till en förändring. Det vi ser behöver göras är att:
- Regeringen måste utöka statsbidragen till välfärden. Det är helt nödvändigt för att stoppa nedskärningarna och göra de förbättringar som krävs. De sex tillfälliga extra miljarder som avsatts i vårbudgeten räcker inte långt och gäller dessutom bara regionerna, inte kommunerna.
- Arbetsgivarna måste värdera upp de kvinnodominerade välfärdsyrkena – applåderna måste omsättas i kronor och ören. Se också till att förbättra arbetsvillkoren och ge alla rätt till heltid. Visst innebär det nya avtalet för Kommunals medlemmar ett viktigt steg åt rätt håll, men mer behövs.
- Riksdagens pensionsgrupp, där alla partier nu ingår, måste göra mer för att arbetslivet ska bli jämlikt och hållbart enligt gruppens överenskommelse från 2017. Till dess måste varje höjning av pensionsåldrarna vänta och pensionssystemets grundskydd ses över. Gör det även möjligt för den som blivit utsliten efter ett långt yrkesliv att få undantag från riktåldern för pension.
De här åtgärderna måste till för att pensionerna ska bli mer jämlika. Så att även kvinnor i välfärdsyrkena kan läsa sina orange kuvert utan en stor klump i magen.
