”Vi förlorade frågan om dygnsvila – kommer Kommunal att förlora oss brandmän?”
Vad händer med en yrkeskår som har fått bevis för att engagemang inte lönar sig? Avtalet är inte bara en förlust för frågan om schemaläggningen, utan en förlust för hela arbetarrörelsen inom svensk räddningstjänst, skriver brandmannen Patrik Willumsen.
Patrik Wilumssen är missnöjd med Kommunal.
2010 fick jag mitt första jobb som heltidsbrandman. Sedan dess har jag alltid varit ansluten till Kommunal. Jag har varit arbetsplatsombud, skyddsombud och styrelseledamot.
På frågan “varför gjorde inte Kommunal såhär” är det vanliga svaret från förtroendevalda “Vi är Kommunal allihopa – hur har du engagerat dig i frågan?”. Engagemang är något den fackliga rörelsen ständigt får kämpa hårt för, en ständig bristvara.
Vi skrek oss hesa på barrikaderna
När frågan om dygnspassen seglade upp så reste sig gräsrötterna – brandmannakollektivet enades och talade med unison röst.
Vi anordnade demonstrationer, skrev debattartiklar, mailade press, bevakade press, anordnade möten med civilförsvarsministern, gjorde juridiska utredningar, folkbildade på faktabaserad information, kartlade forskning om arbetstider, kontaktade politiker, kontaktade andra brandmän över hela Europa och kartlade.
Vi enades kring ett avtalsförslag som blev det största som någonsin inkommit till Kommunal inför en avtalsrörelse. Brandmannakollektivet lade tillsammans hundratusentals timmar – vi stod på barrikaderna och skrek oss hesa. Engagemanget var inte längre en bristvara, det fanns i överflöd.
Men, det räckte inte.
Vad händer med en yrkeskår som har fått bevis för att engagemang inte lönar sig? Kommer den fackliga organisationen på arbetsplatserna någonsin kunna resa sig igen?
Ja, det känns tomt nu. Framför allt är jag mycket oroad över framtiden. Vad händer med en yrkeskår som har fått bevis för att engagemang inte lönar sig? Kommer den fackliga organisationen på arbetsplatserna någonsin kunna resa sig igen?
Maktbalansen har förskjutits
En annan konsekvens av avtalet är att vi visade arbetsgivarorganisationen att det spelar ingen roll hur viktig frågan är för oss brandmän. Det går ändå att pressa tillbaks. Maktbalansen som redan står till arbetsgivarnas fördel, har förskjutits ytterligare.
Jag tror att avtalet får till effekt att brandmännens engagemang helt avstannar. Arbetarrörelsen inom räddningstjänsten blev kapad med fötterna och detta kommer inte bara påverka frågan om schemaläggning – den kommer att sprida ringar på vattnet till alla frågor som kommer uppkomma i vår relation till arbetsgivaren.
En förlust för hela arbetarrörelsen
Avtalet kommer leda till sämre facklig organisering i stort, och att många kommer gå över till det fack som försöker konkurrera med Kommunal.
Med andra ord – avtalet är inte bara en förlust för frågan om schemaläggningen, utan en förlust för hela arbetarrörelsen inom svensk räddningstjänst.
