Privata välfärdsföretag behöver inte ta ansvar om det blir krig
Vem ska jobba med äldre som har privat äldreomsorg och barn som går på fristående förskolor om det blir krig? Det är oklart, för lagen är inte skriven för dagens kommuner där delar av välfärden drivs av privata utförare.
Barnskötarna Cristine Jonasson och Henrik Karlsson.
Henrik Karlsson är barnskötare och arbetar som elevassistent på friskolan Musikugglan i Karlskrona. Han känner många som har samma yrke i kommunala verksamheter.
– De är krigsplacerade på sina anställningar. Men det är inte vi. Det är märkligt – vem har ansvar för våra barn om det blir krig, undrar han.
Det är en bra fråga. Om det blir krig eller en större kris är det lag på att kommuner och regioner ska ha en plan för hur samhällsviktiga tjänster ska kunna fortsätta att fungera. Det ska finnas personal som tar hand om gamla eller sköter barnomsorgen också under en krigssituation.
Men under de senaste trettio åren har en stor del av välfärden privatiserats och det är mer oklart vad som gäller när en verksamhet utförs av privata utförare.
En tredjedel är privat i Staffanstorp
Sett till hela landet handlar det om 15 procent av all den samhällsviktiga verksamheten som utförs av privata aktörer. På lokal nivå varierar det stort mellan landets alla regioner och kommuner. I Täby kommun är närmare hälften av kommunens kärnverksamhet privat medan det bara är några procent i Ragunda kommun.
En av de kommuner som har störst andel privat välfärd är Staffanstorp. Där utförs en tredjedel av kärnverksamheten av privata utförare och det kan skapa problem med förberedelserna menar räddningschefen Bertil Persson.
– Det gör att det blir svårare att planera för en krigs eller krissituation. Det finns avtal med utförarna, men de har inte samma ansvar, säger han.
Ytterst är det i grunden kommunen som är ansvarig för kärnverksamheter som utförs i privat regi. Om exempelvis en förskola i privat regi går i konkurs är kommunen ansvarig för att barnen får barnomsorg.
Har ni tagit höjd i er planering för kriser och krig att se till exempelvis att det finns tillräckligt med personal för att eventuellt kunna ta över äldreomsorg?
– Nej, vi har inte en parallell äldreomsorg. Det har vi inte, säger han skämtsamt och lägger allvarligt till att lagstiftningen behöver ses över.
(Artikeln fortsätter efter grafiken.)
De lagar som gäller planering inför krig och kriser är nästan uteslutande stiftade i början av 1990-talet när i princip all kommunal och regional verksamhet drevs i offentlig regi. På SKR är man väl medveten om frågan.
– Det här är en fråga som lagstiftningen lite grand har förbisett, säger Johan Henrik Bergström utredare på SKR om vilket lagligt ansvar privata utförare som driver skolor och förskolor har i extrema lägen.
Utredning klar i september
Ytterst är det regeringen som är ansvarig för hur lagstiftningen ser ut. Ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M) vill inte ställa upp på en intervju, men i ett mejlsvar håller han med om att en stor del av lagstiftningen kring kris- och krigsberedskap som finns i dag inte hängt med samhällsutvecklingen.
”På lokal nivå bär kommuner och regioner idag ett långtgående ansvar för välfärdsverksamheterna och ska tillse att de kan fortsätta bedriva in totalförsvarsviktiga verksamhet under fredstida kriser och höjd beredskap. Även i detta fall regleras dock ansvaret i en lagtext som togs fram i en helt annan tid och under andra förutsättningar. Regeringen har därför tillsatt en utredning som särskilt ska titta på kommuners och regioners grundläggande ansvar inför och under fredstida kriser och höjd beredskap.”
Utredningen ska vara klar i slutet av september men oavsett om det finns ett lagkrav än eller inte så menar Carl-Oskar Bohlin att alla aktörer, också privata utförare, måste planera för vad som ska hända med deras verksamhet vid en höjd beredskap.
I Karlskrona, som är en av de största regementsstäderna i Sverige, har kommunen valt att krigsplacera all sin tillsvidareanställda personal. En av dem är Cristine Jonasson som är barnskötare på den kommunala förskolan Saltkråkan.
– De flesta av oss här på förskolan är krigsplacerade. Det vi fått höra är att det i princip bara betyder att vi ska gå och jobba som vanligt om det blir krig eller en kris. Att vi är bokade för att fortsätta göra vårt arbete.
Vill ha en tydlighet
Personalen har inte gått några speciella kurser, men även om mycket känns otryggt så har de fått lära sig några saker.
– Vi vet var närmsta skyddsrum ligger och vi vet hur man öppnar dörrarna dit.
Det är den sortens planer som barnskötaren Henrik Karlsson saknar på Musikugglan. Han vet att det inte finns några krav på att det ska finnas eftersom det är en friskola.
– Jag tycker vi borde ha det ändå, det är extra viktigt eftersom Karlskrona är utsatt. Vi har mycket militärverksamhet här och det är ett av topp tio mål i Sverige. Jag skulle vilja ha en tydlighet om vart vi ska ta vägen, säger han.
Monica Ohlsson Liljekvist är huvudman och vd för Tant grön AB som äger skolan. Hon menar att tidsandan ändrats under de senaste åren och att det finns en osäkerhet i dag som inte fanns tidigare.
– Vi har pratat om det i ägargruppen, men vi har inte gjort någon strategisk plan kring krig, säger hon.
Hon har haft kontakt med arbetsgivarorganisationen Fremia som Tant Grön AB är medlem i.
– Där säger de att det är få friskolor som jobbar med det här ännu.
