Jag har samlat mat inför vintern. Jag har skördat, plockat bär och svamp och förvällt och frusit in och torkat som jag alltid gör och som jag varje år undrar hur jag skulle klara mig utan. All mat som finns utanför dörren hos den som har det enorma privilegiet att bo i en skog.

Det har varit ett värdelöst odlingsår. Den kalla våren, torkan som följde på den, hagelskurarna och sedan regnandet och bönorna som möglade bort och äpplena som blåste ner i stormarna.

Ändå känslan av trygghet. Mat.

Kan nästan inte vara sant

Medan jag gått där och samlat har jag tänkt på rädslan. På det som är motsatsen till att gå ut och hämta oändligt med mat just utanför dörren. Att knappt orka plocka mer karljohanssvamp.

Jag har tänkt på det nya Sverige där regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna beställer en utredning om ifall anställda inom vård, socialtjänst, skola och så vidare ska vara skyldiga att anmäla papperslösa som de kommer i kontakt med via sina jobb. En angiverilag. Det kan nästan inte vara sant, men det är sant.

Som om levde vi inte i ett klassamhälle. Som om levde vi inte i ett land där ojämlikheten mellan klasserna skenar.

Det nya Sverige där vi ska vara rädda. Rädda för att bli arbetslösa när anställningstryggheten urholkats. Rädda för vad som händer med pressfriheten när regeringen avskaffar presstödet. Rädda för lågkonjunkturen och inflationen. Vilka är det egentligen som vill ha det så här?

Ett samhälle med rädda medborgare är ett samhälle med fogliga medborgare. Vad gör rädslan med oss? Rädslan för att bli utvisade. Rädslan för att bli sjuka och inte få vara sjukskrivna. Att inte ha råd, att ha små marginaler.

Där att ha inga marginaler ses som den enskildas fel. Som om levde vi inte i ett klassamhälle. Som om levde vi inte i ett land där ojämlikheten mellan klasserna skenar.

De rika klara sig

Samtidigt släpper regeringen, tillsammans med Sverigedemokraterna, en budget som knappast kan ses som någonting annat än en katastrof för klimatet och välfärden.

De rika kommer alltid att klara sig. Lokalt och globalt. För de rika kommer det aldrig att vara någon fara.

Medan klimatkatastrofen eskalerar för regeringen en politik som ökar utsläppen. En politik för de rika. För vem drabbar nedskärningar i välfärden? Vem har råd att utnyttja rot- och rutavdrag? Då syftar jag med rikedom inte på att kunna gå utanför dörren och plocka tio liter lingon till utan på någonting helt annat.

Ett samhälle där vi är rädda blir så lätt ett farligt samhälle. Trygghet får oss att kunna ta hand om oss själva och varandra.

Vi behöver kämpa för varandra. Till att börja med måste angiverilagen stoppas.