Jag blev sjuk, utan förklaring en torsdag klockan ett blev jag sjuk. Plötsligt låg jag bara där, inlagd och full av morfin utan att någon riktigt visste vad som hänt. För ingenting vet vi, de största sakerna i livet bestämmer vi inte över. Det är så obegripligt och svårt att acceptera. Det är som att vi inte riktigt kan låtsas om det.

Det allra viktigaste av allt viktigt och vi råder inte över det. Sjukdom och död. Det är såklart lockande att tro att vi kan bemästra just sjukdom och död genom tänkande. Eftersom det kan vara så outhärdligt att inse att vi saknar kontroll. Eftersom det lika gärna kunde vara vi som bodde på gruppbostaden där vi jobbar.

Imorgon kan det vara det. Självklart vill vi tänka oss till hälsa, låtsas ha kontroll. För att glömma det faktum att det finns så mycket vi inte kan styra, hur hårt vi än håller i ratten.

Låtsas ha kontroll

Jag tror att det är därför föraktet gentemot sjukdom och svaghet är så stort. För att det gäller att hålla fortet. Det är därför föreläsningarna om att leva livet inte bara överleva det hålls. Vi kan låtsas att vi kan tänka oss friska, vi kan låtsas ha kontroll. Vi kan låtsas att vi har våra egna öden i våra händer. Det är så skönt, tills det inte går längre är det så skönt.

Plötsligt behövde jag hjälp. Med fåren, veden, maten, bilkörningen. Plötsligt är jag, som har en identitet av att klara allting själv, en person som knappt klarar att hålla huset varmt.

I det lilla behöver vi varandra. I det stora behöver vi varandra.

Utan varandra är vi ingenting.

Vi får inte vad vi förtjänar

Men styrka värderas, svaghet föraktas. Som om hade vi förtjänat styrkan, som om hade vi valt svagheten. Kanske är just detta den yttersta konsekvensen av ett samhälle där vissa inte har råd att äta sig mätta och andra får sjuhundratusen kronor i elstöd.

Vi får vad vi förtjänar. Ingenting kunde vara mer felaktigt. En sak är säker. Vi får inte vad vi förtjänar. Vi behöver ta hand om varandra och bygga ett samhälle där alla får plats. Där det finns plats för sjukdom och styrka parallellt, där människors resurser görs rättvisa och tas tillvara. Där det finns utrymme för oss att vara människor.

De som arbetar med sårbara föraktas

I det samhälle där svaghet föraktas kommer även de som arbetar med människor som är sårbara att föraktas. Lönerna kommer vara högre i industrin än om du arbetar med människor. Hur obegripligt det än kan låta.

Nu är jag frisk. För att jag hade tur. För att jag fick hjälp. En sak är säker, det är ingenting jag förtjänat, ingenting jag uppnått genom handlingar eller någon typ av tänkande, det hände.

Jag är så tacksam för det.