Ina Porselius nya verk är en protest mot arbete

Vi träffas i Majorna i Göteborg där Ina Porselius har ett skrivbord i en delad ateljé. Ina jobbar med videokonst och har ingen rekvisita utöver sin dator och ett par böcker. Ovanför skrivbordet sitter stillbilder från hennes verk, exempelvis utslitna kroppar som rör sig på vattengympa och för en stund känner sig friare.

Att Ina har valt att skildra arbete och konsekvenser av arbete i sin konst beror på hennes egen klassresa. Hon växte upp på Gotland och båda hennes föräldrar var undersköterskor. Själv har Ina en lång akademisk utbildning och har upplevt att hennes klassbakgrund inte ryms i den världen. Samtidigt har hon hittat en frizon i konsten.

– Jag kommer inte från en konstbakgrund, jag visste inte vem Picasso var när jag växte upp. Många andra konstnärer har en bank av kunskap som jag saknar. Länge var det ett komplex men nu ser jag att det är en styrka, jag har en annan kunskapsbank.

Vad finns i den?

– Jag tror att det handlar om en syn på människor och en uppmärksamhet på det klassförakt som finns i samhället. Det handlar också om vad jag tycker är intressant att göra konst om, exempelvis den osynliga kompetens som undersköterskor har. 

3 videoverk av Ina Porselius

1. Women doing nothing

Visas på Borås konstmuseum 19 oktober till 14 januari

– Utställningen är en reaktion på att skildra väldigt mycket arbete, det är en stilla protest mot arbete. Det man ser är kvinnor i sina hem som inte gör något. Det känns som det mest olydiga man kan göra som kvinna, att inte göra nytta, säger Ina Porselius.

I ”Women doing nothing” möts vi av kvinnor i olika åldrar och med olika bakgrunder som sitter i sina hem och ser ut i intet. Först liknar det stillbilder. Men så börjar händer att röra sig, bröstkorgar andas, köksklockor tickar, någon harklar sig. 

Var de obekväma eller ovana vid att inte göra något?

– Det var olika. Någon gick in i sitt yogamode medan andra tyckte att det var svinjobbigt. Ofta ställde jag kameran i rummet och gick ut. Jag har haft jättefina samtal med de här kvinnorna, flera av dem har varit utbrända.

Verket prisades för bästa konstfilm vid Frame filmfestival 2022. Juryn menade att: Filmen väcker angelägna frågor om kvinnors tid och sysselsättning, den traditionellt passivt kodade kvinnan och hennes ofta under- eller obetalda och osynliga arbete, inte minst i just hemmet.

– Många säger att detta är bilder som inte funnits tidigare och det är mitt syfte med verket. Jag har dötråkigt när jag tittar på verket, men det behövs.

2. Allting går över om man blundar 

Har visats bland annat på Tempo dokumentärfestival och Gotlands konstmuseum

Ina Porselius mamma Anita är utsliten i kroppen efter 38 år som undersköterska. I filmen är hon på charterresa med bästa vännen Carina, som hon lärt känna på jobbet. De talar om livet och om hur mycket de tycker om att arbeta i vården. De hade 60 vårdtagare men när de jobbade tillsammans ”sa det bara swish så var allt klart”.

– Under min utbildning började jag filma mamma utan att jag kanske förstod att jag kom från en annan klassbakgrund och att min mamma inte hade en plats i konstvärlden. Ofta skildras arbetarklassen som parodi eller tragedi. Jag ville visa mamma när hon får tänka, finnas och vara. Hon är jättestolt över den här filmen, säger Ina Porselius.

3. Bakgrundsmusiken 

Visades på ett galleri i Göteborg i september

Knivar som hackar mot skärbrädan, lock som klingar mot kastruller och potatisskalare som rispar mot en morot. Det är små ljud som tillsammans utgör miljön i skolköket. I det här videoverket är ljuden lika framträdande som bilderna.

– Fokus ligger på det fantastiska arbete som skolkockarna gör och hur de effektiviserar allt de gör – de häller ut två mjölkpaket samtidigt. De är så snabba, det är som en dans. Jag ville fokusera på själva arbetet, inte på resultatet eller mottagaren, säger Ina Porselius.

Video från YouTube

Genom att börja spela videon godkänner du YouTubes dataskydsspolicy.

Ja, visa innehållet

Källa: https://www.youtube.com/watch?v=OBApQtQgXfo