Den frustration och besvikelse jag känner för det nya avtalet är enorm. Jag är själv bussförare sedan 1985 och fackligt förtroendevald på ett bussgarage. Jag är den som träffar alla upprörda medlemmar efter vårt nya avtal och jag förstår dem. 

Kommunal tycker att vi ska förklara ett avtal för våra medlemmar som vi inte själva förstår hur man kunde acceptera. 

Förhandlingsläget borde vara bra

Vi har en stor bussförarbrist i hela Sverige och med den så borde förhandlingsläget vara mycket bra.

Bussbranschen borde självmant vara intresserade av att förbättra arbetet så att nya bussförare faktiskt vill arbeta kvar som bussförare och inte sluta som idag. Nu hade man möjligheten att göra ett bättre avtal som skulle förbättra arbetsmiljön för alla entreprenörer utan att ta den.

En reglering i avtalet hade kunnat göra att det skulle ha blivit kostnadsneutralt oavsett vilket bolag det handlade om.

Borde inte skrivit på avtalet

Kommunal har ett ansvar gentemot sina medlemmar och borde inte ha undertecknat ett avtal utan några direkta arbetsmiljöförbättringar här och nu. 

Bussförare ute i garagen är både förbannade och ledsna. Vi har i många år kämpat för att få till arbetsmiljöförbättringar inom yrket.

Visst har bussförare olika åsikter om vad som är viktigt att åtgärda, men jag kan säga att vi är överens om några avgörande punkter. Det handlar om stress, körtider, pauser, ramtider och att börja och sluta sina arbetspass på olika platser. 

Vi fick åttatimmarsdag i Sverige 1919 och 104 år senare så kan fortfarande kollektivavtalet göra så att vi arbetar 3,5 timme ena dagen för att nästa dag följas av ett långt jobb.

Många kollegor har svårt att orka med. Den stress och press som bussförarna utsätts för är enorm och leder till hjärt- och kärlsjukdomar. Redan 1994 gjorde Karolinska institutet en undersökning och konstaterade att busskörning i innerstadstrafik var ett av Sveriges farligaste arbeten.

Och det har inte blivit mindre stressigt med åren, där upphandlingar har gjort att entreprenörerna vrider ur maximalt ur sina tjänstepaket för att kunna tjäna pengar till aktieägarna.  

Körtiderna räcker inte till

Bussbranschen är på väg att ta livet av sig själv med de usla arbetsvillkor som erbjuds. De vill att vi skattebetalare ska finansiera utbildningar av nya bussförare utan att de ska behöva ta sitt ansvar för arbetsmiljön så att folk vill stanna kvar i yrket. 

De körtider som sätts är ofta inte tillräckliga utan du skulle redan ha kört från punkt b innan du har kommit fram. Det gör att du kan bli sittande i två och en halv timme innan du får möjlighet att resa dig upp ur stolen.

10 min rast har blivit 6

Pauserna är ett skämt där pausen blir en stress i stället för den nödvändiga återhämtning som behövs. Paus behövs för att föraren ska kunna behålla skärpan och få sin återhämtning, som är nödvändig för att kunna framföra bussen på ett trafiksäkert sätt.

Av de 10 minuters paus som vi fick rätt till i samband med kisspausstrejken 1999 så har bussarbetsgivarna tagit tillbaka fyra minuter då de anser att man kan gå till/från pauslokal ca två minuter i varje riktning.

Där hade det verkligen behövts en reglering i avtalet för att säkerställa förarens paus. 10 minuter paus i lokal är det enda rimliga. Annars är det ingen paus.

Ramtid och delade turer

När det kommer till ramtiden så borde det vara en självklarhet att inte jobba längre än 10 timmar. Vi fick åttatimmarsdag i Sverige 1919 och 104 år senare så kan fortfarande kollektivavtalet göra så att vi arbetar 3,5 timme ena dagen för att nästa dag följas av ett långt jobb.

Många av oss har familj och behöver ha möjligheten att kunna ha ett liv varje dag och inte bara de dagar vi har korta tjänster. 

Delade tjänster har vi gott om inom busstrafiken och endast ett fåtal förare vill ha dem. Andra branscher arbetar för att ta bort de delade turerna men här hävdar man bara att det inte går på grund av att det är en trafikpuckel på morgonen och en på eftermiddagen. 

Kommunal borde ha valt konflikt

Att vi dessutom kan ta ut bussen på depån där tjänsten börjar på morgonen och bli ”avsparkade från tjänsten” på en annan plats när tjänsten slutar utan att få betalt för resan tillbaka är inte acceptabelt.

Ville inte arbetsgivarna gå med på förbättringar borde Kommunal ha valt konflikt.