Årets avtalsrörelse har präglats av den höga inflationen. Tuffast är det för de med de allra lägsta inkomsterna. De har små eller inga marginaler och tvingas vända på varenda krona för att få hushållsekonomin att gå ihop.
Trots det svåra läget för medlemmarna i Kommunal kräver Almega att medlemmarna ska gå med på lägre löner, sämre arbetsvillkor och otrygga anställningar. Det hotar i slutändan välfärden.
Kommunal kräver satsningar på lön
I det svåra ekonomiska läget vi befinner oss i valde Kommunal, tillsammans med övriga fackföreningsrörelsen, att ta ansvar för Sverige.
Vi krävde att arbetsgivarna skulle satsa lite extra på anställda med de allra lägsta inkomsterna, så att de som drabbas värst av inflationen skulle få lite mer i plånboken. Det var därför en lättnad när industrins normerande avtal blev klart och vi kunde se att det innehöll både en extra lägstlönehöjning och en låglönesatsning. Precis det vi i Kommunal krävt.
Lättnaden blev emellertid kortvarig. För att gå med på de extra satsningar för de med de lägsta lönerna, så som industrimärket slår fast, kräver Almega att det ska betalas genom kraftiga försämringar i anställningstryggheten.
Trots att Almega själva vittnar om att det är svårt att rekrytera personal till dessa viktiga yrken menar de att låga ingångslöner är en förutsättning för dessa branscher.
Detta blir särskilt tydligt när Kommunal och Almega nu förhandlar ett avtal för lokalvårdare på serviceentreprenad; en bransch där cirka 90 procent av de anställda har avtalens minimilön. Arbetsgivarnas argumentation bygger på att kollektivavtalen borde vara billigare för de som anställer, och att den prissänkningen ska betalas av medlemmarna i Kommunal med lägre löner och otrygga anställningar.
I kollektivavtalet finns idag något som kallas garantiregler. Dessa är till för att trygga anställningarna och villkoren för de anställda när olika serviceentreprenadföretag tar över varandras verksamheter. Något som sker titt som tätt i denna bransch, där arbetsgivarna inte ser några problem med hög personalomsättning utan bara vill hålla nere kostnaderna. Dessa regler vill Almega ha bort ur avtalet.
Medlemmarna är grundbulten i välfärden
Medlemmarna i Kommunal som arbetar med städ ser till att våra sjukhus, äldreboenden och skolor är trygga, rena och säkra miljöer, både för patienter, äldre och elever samt för all personal som arbetar där. Fungerande och professionellt genomförd lokalvård är en grundförutsättning för att svensk välfärd ska fungera. Den räddar i förlängningen liv – det såg vi inte minst under pandemin.
Lokalvårdare i välfärden har i dag några av arbetsmarknadens tuffaste förutsättningar. Hela 7 av 10 tror inte att de orkar jobba ända till pensionen.
Trots att Almega själva vittnar om att det är svårt att rekrytera personal till dessa viktiga yrken menar de att låga ingångslöner är en förutsättning för dessa branscher. Hur låga löner och försämrade villkor ska locka fler till yrket är svårt att förstå.
Kommunal kommer ta strid för svensk välfärd. Kommunal kräver bättre arbetsmiljö, tryggare anställningar, hållbara arbetstider, samt en lön att leva på – inte bara överleva på. Så byggs välfärden stark på lång sikt.
Så vår fråga till Almega är; vem ska städa när det inte går att leva på lönen – och vilka konsekvenser får det för patientsäkerheten och tryggheten?
