Det finns en scen i Skyfall, en av de bästa Bondfilmerna, när den kände spionen för första gången träffar den något yngre Q, han som i varje ny Bondrulle kommer med de nyaste tekniska prylarna. Q skryter för Bond att han, med sin laptop och sittande hemma i pyjamas, är mer effektiv än Bond på fältet.

När Bond frågar: ”Varför behöver du mig i så fall?” då svarar Q att emellanåt måste ju någon trycka på skjutvapnet. Varpå Bond svarar ironiskt: ”Eller inte. Det är svårt att veta om man som du sitter i pyjamas”. Förutom den härliga dialogen visar scenen på spänningen som uppstår när det nya möter det gamla. Den vittnar också om hur dessa två världar är sammanflätade och beroende av varandra trots allt.

Prylen som skapa mirakel

Det är den scenen jag tänker på när man nuförtiden dagligen översköljs av nyheterna om AI. Ni vet hur det funkar. Man matar in data i den nya prylen och den skapar mirakel. Den skriver och den målar. Den pratar på alla möjliga språk och den sköter alla sysslor på åkrarna.

Människan har alltid varit ambitiös och framtidsoptimistisk utan att helt och hållet släppa den gnagande misstron mot det nya. Fruktan över att de nya framstegen ska hota våra jobb, och i värsta fall vår existens, har hela tiden grott och funnits där någonstans i bakgrunden.

Jag tänker på bisarra händelser i Storbritannien för mer än två sekler sedan när upptäckten av de nya maskinerna gjorde den arbetande människan överflödig. De desperata arbetarna som sparkades slog sönder det som de trodde var roten till deras undergång: de nya maskinerna.

Tekniken klarar inte omsorgen

Hur framtiden kommer att se ut med den artificiella intelligensen är svårt att sia om. För ett tag sen läste jag att det framförallt är i vården man inte lyckats så långt med den nya tekniken. Vi som jobbar inom vård och omsorg kan omöjligen vara överraskade.

Vårt jobb går ut på att se människan, vara lyhörd, respektfull och pedagogisk, vara spontant rolig, visa förståelse och empati, vara mjuk och kännande vid kroppskontakt. Hur ska en stackars töntig robot, trots sin intelligens, klara av allt detta? Kommer den att göra det någonsin?

Det kan man inte veta, men – just nu – är jag bara förtjust i tanken att AI är i stånd att närapå mäta sig med storheter som Shakespeare eller Rembrandt men inte med en vårdare, undersköterska eller stödassistent.