På varenda nyhetssändning just nu. Kris inom vården och omsorgen. Ingen kan jobba i hemtjänsten, alla är sjuka, personalen får inga raster, lediga inbeordras. Hur är det egentligen möjligt, igen och igen och igen?

För då var vi återigen där. Utan undersköterskor, förskollärare, barnskötare, stödassistenter osv funkar det visst inte. Herregud det funkar inte. Inte i år heller, inte den här julen, inte de här helgerna, vardagarna. Det fungerar inte.

Om all omsorgspersonal inte gick till jobbet. Om ljuset sattes på att vård- och omsorgsverksamheter bedrivs på minsta möjliga resurser, utan några som helst marginaler. Med scheman som manliga industriarbetare hellre skulle dö än acceptera i en vecka. Med undantagstillstånd måndag till söndag. Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år.

Det funkar inte alls

Våra verksamheter behöver bra grundlöner, löner man kan leva tryggt på, löner som kompenserar för obekväma arbetstider, fysiskt och psykiskt slit, usel status. Till att börja med. Alltid.

Julen kommer, påsken kommer, sommarsemestrarna kommer. År efter år. Säsongsinfluensan, nya covidvarianter, vinterkräksjukan. Om det inte finns vikariesystem, bra villkor, vettiga löner, en struktur som gör att människor vill jobba inom omsorgen, då går det inte. Då blir det kris. Om grundtillståndet är att vi ställer upp, ändrar våra scheman, går till jobbet småsjuka, pusslar, fixar och trixar. Då funkar det inte när det kommer någonting extra. Det funkar inte alls.

Det är inte svårt, det är mycket lätt. Det handlar om människovärde och om vad som värderas.

Jag tror inte att det är svårt. Det är väldigt lätt. Det handlar om att sluta se kvinnodominerade arbetarjobb som värdelösa. Det handlar om att det inte går att bli behandlad hur som helst i hur många år som helst. Det handlar om att arbetare som är superhjältar måste få betalt, måste ha rimliga villkor. Det är inte svårt, det är mycket lätt. Det handlar om människovärde och om vad som värderas.

Lycka till när vi tröttnat

Att det får fortsätta vara såhär, år efter år lär oss allt om vad värdelös betyder. Lycka till med ett samhälle utan omsorgsarbetarna. Lycka till när omsorgsarbetarna tröttnat.

Den dag vi reser oss upp och får nog. Den dag omsorgspersonalen får nog och inte går till sina jobb, den dagen faller det här samhället. Det är inte svårare än så. Precis så enkelt är det.

PS. Till exempel kan man göra som i en hemtjänstgrupp på Öland. Åttiofem procents jobb för heltidslön. Plötsligt vill folk jobba i hemtjänsten.