Kristian blev hyrundersköterska – fick högre lön och kunde påverka sitt schema

Bristen på undersköterskor i äldreomsorgen tvingar många kommuner att lösa sommarbemanningen med hjälp av bemanningsföretag. En av dem är Pajala kommun. Där, i orten Korpilombolo, hamnade undersköterskan Kristian Stafrin:

– Innan jag fick erbjudandet visste jag inte ens att det fanns ett samhälle som hette Korpilombolo! 

Kontraktet inom hemtjänsten sträckte sig från januari till 30 april. Men när Valborg närmade sig trivdes Kristian så bra att när han fick frågan om han ville fortsätta över sommaren tackade han ja. 

– Samhället är väldigt mysigt. Pajala kommun har ett bra arbetssätt, bra personal och mer tid med brukarna än vad jag är van vid. 

Tjänar nästan det dubbla

Kristian Stafrin har arbetat som undersköterska i 20 år och haft tillsvidareanställningar inom demensvård, sjukhem, hvb-hem, personlig assistens och LSS. På den senaste anställningen hemma i Örnsköldsviks kommun tjänade han runt 26 000 kronor i månaden. Med några extrapass per månad tjänar han nu nästan det dubbla.

– Dessutom har jag boendet gratis eftersom det ingår i anställningen. Jag har en jättetrevlig fyra med fiber och smart-tv. En annan viktig del är att jag kan påverka mitt schema. Jag har kunnat jobba mer vissa veckor och sedan haft lediga veckor, så jag har kunnat åka hem. Det är en superviktig del.

Han säger att den högre lönen förstås påverkar viljan att jobba som bemanningsanställd. Men det handlar inte bara om pengar. Att känna sig uppskattad och att man har ett värde som yrkesmänniska är minst lika viktigt. 

– Tidigare har jag känt att mina arbetsgivare tagit mig lite för given. Här är det de som behöver oss konsulter. Det ger oss ett annat värde. 

Inte hållbart i längden

Anna-Sofia Nilsson har en fast tjänst på det kombinerade äldreboendet och sjukhemmet i Korpilombolo. Hon fyller 60 senare i år och har jobbat som undersköterska i 42 år.

– Jag har inte ens 30 000 i lön efter alla mina 42 år, vilket är en besvikelse. Så visst känns det när konsulterna kommer in med så höga löner. Inte känns det bra. Vi gör ju samma jobb. Det är bra att de finns när vi inte har folk, men systemet i sig är inte bra.

Det håller Kristian Stafrin med om. 

– Kostnaderna för kommunerna är ju inte hållbara i längden. Något måste förändras men jag vet inte hur. Privat är nackdelen att man som konsult är borta från familjen, det är priset jag betalar även om jag tjänar bättre.

Hela familjen i Korpilombolo

Under sommaren behöver han i alla fall inte längta efter familjen.  Kristians fru Linda och 11-åriga dotter har precis kommit med ett flyttlass för att stanna över sommaren:

– Linda är förskollärare men undersköterska i botten och nu ska hon också jobba som konsult på ett äldreboende här, så vi flyttar upp livet över sommaren. Det är bra för hela familjen. Man mår bra av att vara här, det är ett jättetryggt och mysigt samhälle. Och i höst åker jag till Norge för att se hur det är att jobba där.