Bussförare ser risk att arbetsgivare utnyttjar mer flexibla kör- och vilotider
Ann-Christin och Björn Alvarsson kör båda beställningstrafik. De ser för- och nackdelar med flexiblare kör- och vilotider.
– Ökad flexibilitet kan vara bra om den sker på våra villkor. Men risken är att arbetsgivare utnyttjar detta till sin fördel, säger Björn Alvarsson.
Björn och Ann-Christin Alvarsson.
Paret Alvarsson bor i Kalmar och kör för Bergkvarabuss. Ann-Christin kombinerar skolskjuts med beställningstrafik ut i Europa. Till helgen ska hon i väg med svenska och danska ungdomar till skidorter i franska Alperna. Björn brukar köra mot Norrbotten och Nordkap i Norge.
Ann-Christine reagerar mest på tankarna att reglerna för raster ska ändras från dagens 45 minuter efter 4,5 timmes körning till tre raster på en kvart vardera, eller en på en halvtimme plus en på en kvart lite senare.
– Det går inte att ha pauser på 15 eller 30 minuter. Hur ska 50 resenärer och jag hinna gå på toa under så kort tid? Och hinna äta?
Fördelar med flexiblare regler
Björn kan dock se fördelar med förslaget.
– I dag är det för stelbent. Om jag kör buss i 4,5 timme och nästan är framme känns det fel att tvingas ta rast i 45 minuter. Jag blir inte piggare av det, snarare tröttare om arbetsdagen förlängs. Då kan jag i ett sådant läge tycka att det räcker med en rast på 15 minuter.
Han kan också se fördelar med att regeln för veckovila förändras så att den kan skjutas upp till 12 dagar, även vid nationell trafik och med flera olika grupper i bussen.
– Om det leder till att jag slipper övernatta på annan ort är det bra, säger han.
Tveksam till två sexdagarsesor
Ann-Christin är tveksam till göra det möjligt att kunna schemalägga två sexdagarsresor direkt efter varandra.
De ser båda risker med att arbetsgivarna utnyttjar flexiblare regler så att det som kan vara rimligt i undantagsfall i stället blir schemalagd rutin.
– Risken är att de tar hela handen om de kan, säger Björn Alvarsson.
