”Allt jag blev var en överutbildad undersköterska”
Jag har över 20 års erfarenhet. Jag är nyutbildad till specialistundersköterska. Men ingen arbetsgivare vill se eller värdesätta min erfarenhet och utbildning, skriver Eva-Lotta Scherberg.
Eva-Lotta Scherberg, specialistundersköterska inom demensvård.
När jag på eget bevåg hoppade på studier till specialist inom demensvård så hoppades jag på och drömde om en anställning som specialistundersköterska. Jag hade hört att de var en bristvara.
Jag valde campus i Nyköping som mitt lärosäte. Distans, halvfart i två år. Jag började i augusti 2020 med stor tillförsikt, även om jag var lätt nervös, jag hade inte studerat på 20 år.
Taggad och förväntansfull
Efter första träffen åkte jag hem, förväntansfull och taggad på att få börja med första uppgiften. Jag läste alla spännande kurser med fördjupning och frågor att ta ställning till. Vi hade LIA (lärande i arbete) i sex veckor utan lön men med en fantastisk möjlighet att få ta del av andra verksamheter i andra kommuner och se, lära och utvecklas. Jag gjorde fyra veckor på ett litet demensboende. Hospitering på en daglig verksamhet och på ett korttidsboende. Fick följa demenssjuksköterskans jobb på en vårdcentral och vara med på demensutredning samt påbörja rapportskrivningen till slutarbetet.
Till slut blev det examen. Vi var finklädda, nervösa och andäktiga. Fick ta emot betyg och brosch samt vara med på den bästa fest jag varit på.
Jag trodde i min enfald att jag skulle få anställning som specialistundersköterska inom demensvård ganska snart efter min utbildning.
Jag trodde i min enfald att jag skulle få anställning som specialistundersköterska inom demensvård ganska snart efter min utbildning. Kommunen har ju kostat på mig pluggtid fem timmar per vecka under hela studietiden och böckerna betalda. Ungefär 200 000 kronor, och jag tycker de ska ta tillvara på mina kunskaper och få valuta för pengarna.
Men hittills, trots att jag sökt de tjänster som utannonseras, så har jag inte fått någon. Jag jobbar som överkvalificerad undersköterska. Ofta dras rekryteringen tillbaka, svaret jag får är att de inte har klart hur vår arbetsbeskrivning ska se ut.
Det är tydligt vad vi ska göra
Från lärosätet kommer tydliga direktiv där det framgår vad vi som specialister ska arbeta med: leda team, administration och vara med på ronder, finnas till stöd vid dokumentation och vara sakkunnig inom flera områden i vården. Ha kontakt med sjuksköterska och terapeuter.
Erfarenhet och specialutbildning är något man inte vill tala om för det skulle genera högre lön och status och det kan arbetsgivaren inte leva upp till i dag.
Att arbetsgivaren inte lever upp till detta beror främst på jantelagen, ”jag ska inte tro att jag är bättre för att jag har en lite högre utbildning”. Jag förväntas också få 1500 kronor mer i månaden och yrkestiteln specialist inom demensvård. Det vill de inte betala ut med motiveringen att det inte finns klarlagt vad vi specialister ska jobba med.
Erfarenhet och specialutbildning är något man inte vill tala om för det skulle genera högre lön och status och det kan arbetsgivaren inte leva upp till i dag.
Så här sitter jag, färdigutbildad till specialist, redo att jobba och med lång erfarenhet, 23 år som undersköterska men utan den anställning jag behöver och vill ha för att få kalla mig specialistutbildad.
