”Timbros Kajsa Dovstad ska lämna barnen och förskolan i fred”
Timbro får ha vilka rutiner de vill om att vara krasslig på jobbet. Men de ska lämna barnen och förskolan i fred! Åsikterna som tankesmedjan nu för fram är direkt skadliga för förskolans utveckling, skriver ledningsgruppen i Förskoleupproret.
Bilden är ett montage med Kajsa Dovstad och genrebild från förskola.
Den marknadsliberala tankesmedjan Timbros välfärdsansvariga Kajsa Dovstad fortsätter hävda att föräldrar vabbar för mycket. Nu senast för hon fram åsikten att förskolor som skickar hem barn i onödan ska få sänkt ersättning.
Hon konstaterar att hon är ”legitimerad läkare och på så vis har en god grundförståelse av sjukdomar, hur de yttrar sig och påverkar barn och vuxna” och därmed har all rätt att avgöra om barn är sjuka eller inte när de rings hem från förskolan.
Nåväl. Ingen tar den titeln ifrån henne. Inte heller kunskapen hon besitter inom hennes gebit.
Uppenbara kunskapsbrister
Vi är barnskötare och legitimerade förskollärare och har på så vis en god grundförståelse av hur förskolan fungerar eller till och med inte fungerar, hur arbetsmiljön är och hur den påverkar barn (och vuxna).
Vi förväntar oss att hon bemöter vårt yrke och vår kunskap inom vårt gebit med samma respekt. Därmed tar vi oss friheten att roffa åt oss och våra kollegers rättighet att avgöra huruvida barnet bör ringas hem eller inte.
Hon menar vidare att ”kunskapen om smittspridning och sjukdom måste öka i barnomsorgen och en del av ersättningen till förskolorna borde baseras på den tid barnen faktiskt är där. På så vis skapas incitament att inte skicka hem barn i onödan, och att anpassa verksamheten så att vissa barn kan ta det lugnare om de behöver.”
Vi säger inget om att Dovstad själv går till jobbet hängig och lite krasslig. Kanske får hon då lite lugn och ro på sin arbetsplats när resten av hennes kollegor insjuknar på grund av smittspridning.
Detta citat visar på uppenbara brister i hennes kunskap om och förståelse för förskolan och dess verksamhet. Vi påstår, utifrån vårt yrke, att en stor del av budgeten i kommunerna borde läggas på färre barn i grupperna och ökad personaltäthet och därmed minska risk för smittspridningen som ju minskar i och med färre interaktioner.
Vi skapar på så vis incitament att slippa skicka hem barn i onödan. Verksamheten kan då anpassas till samtliga individer 1-5 år som sig bör, enligt Skollagen.
Ett varv till i hjärnan
Alla barn är olika. Verksamheten kan inte ”anpassas” till de få barn som är sjuka och behöver ta det lugnt. Tvärtom, de flesta behöver röra på sig. Med många barn i samma lokal kan det bli volymer långt över 80 decibel. Det är stressande för barnen och skadligt för barns öron, och de klarar varken det eller stressen sett i ett långt perspektiv.
Ytterligare citat från Dovstad som vi reagerar på är följande: ”En förskoleplats kostar över 150 000 kronor per år för skattebetalarna. Då måste vi kunna lita på att förskolan fungerar, och underlättar arbetslivet.”
Skadligt för förskolans utveckling
Den sista meningen skulle nog behöva ett varv till i hjärnan innan den kom på pränt. För oj, vad samhället kan lita på förskolan! Pandemin är ett praktexempel. No mercy! Vi hade öppet. Vi insjuknade. Vi fick inga vikarier och ändå…(ändå!) var förskolan igång så att alla viktiga samhällsfunktioner kunde fortsätta.
Vi förstår ju nu att hennes input och svar här skulle kunna vara att det handlar om organisationen. Vi kan vidare tänka oss att den handlar om att dela upp barnen i ”mindre grupper och se över rutinerna”. Det är sagt av ”experter” till leda.
Alla som säger så har noll inblick i den verklighet som finns innanför väggarna. Allt detta är dessutom redan gjort och förskolan är, på allt för många enheter, sönderorganiserad. Det finns ingen luft i systemet, ingen flexibilitet. För få pedagoger och för många barn på för liten yta är ofta orsaken. Detta innebär att ett sjukt barn eller ett barn som är hängigt och på väg att bli sjuk inte får den omsorg hen behöver.
Vi har annat att tänka på än att Dovstad, när tiden är mogen, eventuellt får egna barn som hon då, som vi utläser det, gladeligen skulle lämna sjukt till förskollärare och barnskötare att ta hand om. Vi står då beredda med en anmälan till socialen för försummelse.
Den åsikt som Dovstad nu för fram är direkt skadlig för förskolans utveckling. Förskolan står på randen av kollaps och situationen är alarmerande. Så vi föreslår att Dovstad söker pengar och syndabockar för höga vab-kostnader någon annanstans än hos vårdnadshavare som tar sitt ansvar för sina små barn och en verksamhet som redan ligger och kippar efter andan.
Barnen har rätt att vara sjuka i hemmets lugna vrå och att vara friska i förskolan.
Lämna förskolan i fred!
Vi säger inget om att Dovstad själv går till jobbet hängig och lite krasslig. Kanske får hon då lite lugn och ro på sin arbetsplats när resten av hennes kollegor insjuknar på grund av smittspridning. Men hon ska inte ge sig på barnen! Lämna dem, vårdnadshavarna och förskolan ifred.
Vi har annat att tänka på än att hon, när tiden är mogen, eventuellt får egna barn som hon då, som vi utläser det, gladeligen skulle lämna sjukt till förskollärare och barnskötare att ta hand om. Vi står då beredda med en anmälan till socialen för försummelse.
