”Förskolans personal ropar på hjälp – vi föräldrar är skyldiga att agera”
Alla föräldrar måste börja ställa krav: Får alla barn den omsorg de behöver? Har personalen de resurser som krävs för att göra sitt jobb? skriver Laura Herzog och Camila-Catalina Fernandez.
Förskolepersonalen runt om i landet har brutit tystnaden och berättat om den ohållbara situation som finns i förskolan. I Facebookgruppen Förskoleupproret vittnar förskolepersonal om vikariebrist, stora barngrupper och stressad personal.
Det börjar bli allt svårare för oss föräldrar att förena vår bild av förskolan som en trygg och främjande miljö för våra barn med bilden som personalen med mest insyn vittnar om.
Personalen ropar på hjälp
Nu när personalen fullkomligen ropar efter hjälp och stöd så är det upp till oss föräldrar att ta ansvar. För våra barns och våra medmänniskors skull. Vi lever i ett samhälle där en stor del av barnomsorgen sker på förskolor runt om i landet – förskolor som inte alltid mår bra.
Även om vi föräldrar överlämnar våra barn till någon annans omsorg så har vi fortfarande ett ansvar att ställa krav på den.
Vårt ansvar är att försäkra oss om att våra barn vistas i en trygg miljö och det ansvaret försvinner inte magiskt när vi vinkar farväl vid grinden på morgonen. Vi föräldrar kan inte låta förskolepersonalen ensamma ta denna kamp för våra barn.
Vi kan inte vänta på att vikariebrist, sönderstressad personal och överfulla barngrupper normaliseras. Vi kan inte vänta, för de som betalar priset är barnen.
Det är dags att bryta tystnaden och faktiskt ställa de obekväma frågorna till personalen, till högsta ledningen och till politikerna som det dåliga föräldrasamvetet kanske inte vill ha svar på: Får alla barnen den omsorg och uppmärksamhet som de behöver? Har personalen de resurser som krävs för att kunna utföra det jobb som förväntas av dem?
När det inte längre går att förneka att allt inte står rätt till med förskolan är vi skyldiga att agera. Vi kan inte vänta på att vikariebrist, sönderstressad personal och överfulla barngrupper normaliseras. Vi kan inte vänta, för de som betalar priset är barnen.
Nu är det föräldrarnas tur
För att få en helhetsbild så krävs det att dialogen mellan föräldrar och förskolepersonal öppnas upp – ett förskoleuppror utan föräldrar som stöttar och bidrar kommer inte att leda någonvart.
Vi behöver förena oss i den gemensamma strävan för fungerande förskolor och det första steget är att ansluta oss till förskolepersonalens kamp för en bättre miljö för våra barn. Tack för att ni tog fighten när vi inte orkade se eller höra – nu är det vår tur som föräldrar att leda kampen tillsammans med er!
