Så många kommuner har språktest i äldreomsorgen

Frågan om personalens språkkunskaper inom äldreomsorgen har aktualiserats på sistone. Före sommaren tillsatte den socialdemokratiska regeringen en utredning där Socialstyrelsen skulle se över möjligheterna att införa frivilliga språktester. Och i Tidöavtalet talas det om språkkrav för personalen.

Men Kommunalarbetarens kommunenkät visar att språktester redan är verklighet på flera håll. Sju procent av kommunerna har infört tester för personal inom äldreomsorgen. Ytterligare sex procent har beslut om att införa tester, men har inte gjort det än. Och så många som en fjärdedel svarar på vår enkät att tester har varit uppe för diskussion i deras kommun.

Språktester är vanligast inom äldreomsorgen, men förekommer också inom barn- och funktionshinderomsorgen.

Kan strida mot lagen

Samtidigt flaggar alltså fackets juristbyrå, LO-TCO Rättsskydd, för att testerna kan strida mot lagen:

– Rent formellt skulle ett språkkrav definitivt kunna strida mot diskrimineringslagstiftningen. Ett allmänt krav på svenskkunskaper verkar kanske neutralt, men alla kommer inte att kunna klara det på grund av sin bakgrund, i det här fallet den etniska bakgrunden, säger förbundsjuristen Henric Ask.

Att man kan förmedla sig till sina kolleger och de äldre eller barnen och också kunna dokumentera är så klart jätteviktigt.

Facket är dock positiva till testerna och pekar bland annat på att dåliga språkkunskaper kan göra att personalen har svårt att förstå varandra.

– Att man kan förmedla sig till sina kolleger och de äldre eller barnen och också kunna dokumentera är så klart jätteviktigt, säger Kommunals förbundsordförande Malin Ragnegård.

Känner sig trygg

En kommun som har infört tester är Katrineholm. Där får personal som ska anställas genomgå ett test bestående av tre delar: läsförståelse, ett skrivprov och en muntlig del. Provet är, som på de flesta håll i landet, inriktad på yrkesspråket, ett slags vårdsvenska. En som klarat testet är undersköterskan Habteab Ghide, med rötter i Eritrea.

– Man känner sig trygg för sig själv och för brukarna, säger han. Om vårdtagarna ser någon som ser utländsk ut så vet de inte om man kan språket eller inte, så de väntar med att prata. Sen när man börjar prata med dem så känner de sig tryggare. De förstår att man kan språket.

Trots invändningarna från LO-TCO Rättsskydd försvarar det socialdemokratiska kommunalrådet i Katrineholm, Johan Söderberg, testernas existensberättigande. Han tror också att många kommuner kommer att följa i kommunens fotspår.

– Vi har resonerat så att eftersom alla får genomgå språktestet så är det inte någon särskild grupp som pekas ut. Det handlar inte bara om dem som kommer från andra länder. Det är ett av kvalitetskraven på att man arbetar inom verksamheten: att man behärskar språket på en sådan nivå att det går att kommunicera och att man förstår skriftliga och muntliga direktiv och rutiner, säger han.