Musikhandledaren Sylvia Sandin hjälper äldre med minnesproblem
– Svenne, I love you, jag dör! utropar en kvinna och kastar armarna om Sylvia Sandin. Med sin gitarr och sin röst når hon fram till de äldre.
Festen är i full gång en tisdagseftermiddag i Kramfors, och många kramar blir det.
”Ju mer energi jag ger, desto mer får jag tillbaka. Jag ger järnet”, säger Sylvia Sandin.
Redan från början stämmer flera av de äldre in i sångerna som Sylvia Sandin sjunger och spelar på sin gitarr. Vid andra låten är några redan uppe på golvet och dansar loss.
– Jag ser att du kan twista, Gunvor, säger Sylvia.
– Yes I can! svarar Gunvor Vikström Åkerblom och twistar ända ner till golvet i sina vita jeans och ett par chockrosa strumpor som glider över golvet.
Förra veckan hade hon klätt på sig långklänning för att vara extra fin men då gick det ju inte att ”sprätta på”, vilket hon har gjort i hela sitt liv.
Utlånad till Skutan
Vid första anblicken är jag en aning osäker på om den här vitala kvinnan är deltagare eller anställd här på Skutan, en träffpunkt för äldre personer med minnesproblematik som har beviljats bistånd för att komma hit några dagar i veckan.
Men det är bara på tisdagseftermiddagar som musikhandledaren Sylvia Sandin kommer hit. Hon jobbar egentligen heltid i hemtjänsten men hennes chef har gått med på att låna ut henne till Skutan en eftermiddag i veckan.
Det var Malin Olsson, specialistundersköterska i demens, som såg Sylvia musikhandleda på ett äldreboende och blev imponerad av hennes pedagogik.
– Sylvia är helt fantastisk med sitt engagemang och sin närvaro, det är så häftigt att alla blir sedda av henne. Vi skulle behöva Sylvia varje dag, man kan inte sätta in vem som helst här, säger Malin.
Ögonkontakt med varje deltagare
Musikhandledning är inte detsamma som underhållning. Sylvia rör sig med gitarren genom hela rummet, närmar sig varje deltagare, ser till att hon har ögonkontakt med dem och ställer frågor mellan låtarna.
De äldre väljer själva om de vill lyssna, sjunga med, spela tamburin eller gå upp på golvet för att dansa eller sjunga.
Video från YouTube
Genom att börja spela videon godkänner du YouTubes dataskydsspolicy.
Skutans undersköterskor bjuder upp till dans, delar ut instrument och gapskrattar åt deltagarnas skämt. Men de kan också behöva finnas där när musiken väcker minnen.
– En gång tog jag in en gammal kaffekvarn som rasslar, då började en deltagare gråta och kom ihåg sin mamma. Det är inget negativt att gråta, men det är bra om någon i personalen fångar upp det så att jag kan fortsätta med de andra, säger Sylvia.
Det är inget negativt att gråta, men det är bra om någon i personalen fångar upp det så att jag kan fortsätta med de andra.
Varför är musikhandledning bra för äldre med exempelvis demens?
– Musiken har en förmåga att ta bakvägen in i människors medvetande, det är vetenskapligt. Man kommer förbi hinder. Och den skapar känslor även om man inte känner igen sången. Känslorna är alltid viktigare än att det ska vara vackert, säger Sylvia som i början av 2000-talet utbildade sig till musikhandledare på Härnösands folkhögskola.
Världskänd i Kramfors
Som barn lärde hon sig att spela gitarr genom att härma låtarna som hon lyssnade på. På 1980-talet försörjde hon sig som musiker och jobbade mycket med ABF.
– Jag är världskänd här i Kramfors. Särskilt bland fackföreningsfolk, om de ser mig ute så frågar de var jag har gitarren.
– Nu ska vi tänka oss tillbaka till det ljuva 60-talet, när musiken var som bäst, säger Sylvia.
Hon sjunger Beatles lugna ”Yesterday” och frågar sedan vem som sjöng låten.
– Paul McCartney, svarar en farbror genast och skiner upp.
Video från YouTube
Genom att börja spela videon godkänner du YouTubes dataskydsspolicy.
Därefter river de av ”Help!” och får svårt att sitta still. Så frågar Sylvia deltagarna om de varit på Strömsborg och Moliden och dansat. Det har de flesta.
– Vad var det som var så bra med Moliden då? frågar Sylvia.
– Där fanns bra svängrum för storvuxna damer, säger en farbror.
– Små damer också, jag var riktigt liten! svarar en kvinna.
Känslan stannar kvar
Sylvia dröjer sig kvar vid de äldres heydays en stund.
Hep stars får en kvinna att berätta hur hon tapetserade sitt ungdomsrum med bilder av Svenne och Benny. Det blir mer dans, fler skratt, jordgubbstårta och kaffe, mer sång.
När tre damer ställer sig bredvid Sylvia och sjunger ”Fritiof och Carmencita” ändrar Sylvia sin planering och fortsätter med Evert Taube.
Efter två timmar är det dags att åka hem. Även om de äldre inte minns den här stunden när de kommer hem så finns känslan kvar. Undersköterskorna som deltagit är fyllda av energi.
– Ju mer energi jag ger, desto mer får jag tillbaka. Jag ger järnet alltså, säger Sylvia Sandin och om den saken finns ingen tvekan.
Sylvias tips till verksamheter som vill använda musik
- Det måste finnas ett intresse av att använda musik hos personal och chefer, och ges tid för det.
- Fundera på vad som är bäst för er: att samlas i en större lokal eller vara på den egna avdelningen? På äldreboenden gick jag till varje avdelning i stället för att dra ut alla till ett större rum. Vi gjorde det i anslutning till mat eller fika så det inte blev extra jobb för personalen.
- Se till att det inte är för många deltagare. Även om du sätter på en cd-skiva så är det bättre att ha en liten grupp så du kan se varje person i ögonen och skapa kontakt. Sätter man bara på musik är det inte säkert att alla uppfattar att det spelas musik. Den personliga kontakten är outstanding.
- Ett plus om personalen trallar med och bjuder på sig själva.
- Ska instrument användas bör en person vara aktiv själv. Det finns personal som sjunger och spelar, gör en inventering och se om någon vill och ge den personen tid. Det kan räcka med en halvtimme.
- Bjud in musikskolans elever att spela Evert Taube eller liknande. Eller förskolegrupper. Det går alltid hem med barn.
