Hård arbetsmiljö för kvinnliga brandmän

År 2004 var 0,4 procent av landets heltidsbrandmän kvinnor, 2019 var siffran 5,7 procent. och räddningstjänsten ska enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ”kännetecknas av en arbetsmiljö som välkomnar olikheter och tar tillvara fler perspektiv”.

Kommunalarbetaren har undersökt läget på samtliga landets räddningstjänster, såväl heltids- som deltidsstationer, även där det saknas kvinnor. Enkäten visar att 30 procent av arbetsgivarna saknar separata omklädningsrum. 36 procent saknar larmställ anpassade för kvinnor. 

– Enkäten som ni har gjort blir ett konstaterande att ett antal arbetsgivare har en lång väg att gå. Jag blir bekymrad och frustrerad, säger Mikael Svanberg.

Anledning till självkritik

Han lyfter fram att också facket har en roll att spela och är delvis självkritisk:

– Vi som fackliga måste inse att vårt arbete inte räcker. Vi måste ta omtag. Sätta oss i samtal med våra arbetsgivarorganisationer, Sveriges Kommuner och Regioner och Sobona, och fråga vad det är vi behöver göra tillsammans. Arbetsgivaren måste upphandla räddningsutrustning, skyddskläder som är anpassade för kvinnor. I vissa fall till och med bygga om och anpassa brandstationer och framför allt, det som är billigast och snabbast: ta fram handlingsplaner så att de inte står oförberedda om en brandman blir gravid.

(Texten fortsätter nedan)

Donovan Häll, förhandlare på SKR, kommenterar siffrorna så här:

– Arbetsgivarna jobbar med flera olika åtgärder för att anpassa sina verksamheter, bland annat med olika omklädningsrum. 

Fick byta om i en skrubb

Åsa Byström har arbetat som brandman i Kalmar sedan 2008. Hon är fortfarande ensam heltidsanställd kvinna där, men berättar att mycket har hänt sedan hon fick jobbet. 

– När jag började hade städerskan en skrubb med dusch och några skåp som jag fick vara i. Det blev mitt omklädningsrum. Det fanns inget tänk för kvinnor.

2017 bytte räddningstjänsten i Kalmar lokaler och sedan dess har det blivit mycket bättre, berättar Åsa Byström. Hon fick själv vara med när arkitekterna samtalade med personalen om den nya lokalen. Hon problematiserar också frågan om separata omklädningsrum och säger att det ibland kan vara bra att kunna dela det med de manliga brandmännen, om det exempelvis finns bås.

– För att alla ska vara integrerade även i pratet, det som händer i ett omklädningsrum. Man kanske planerar eller går igenom saker som har hänt. Det kan också vara ett sätt att inkludera dem som inte identifierar sig som vare sig män eller kvinnor.

Vad gäller larmställ anpassade för kvinnor svarar flera arbetsgivare att man har det upphandlat efter storlek, inte efter kön.

Tufft för gravida

KA:s enkät visar också att över hälften av räddningstjänsterna, 52 procent, saknar arbetsuppgifter specifikt anpassade för gravida brandmän. Den siffran kan dock vara lite ”dopad” eftersom brandmän på deltidsstationer endast jobbar med utryckning. Är du gravid och arbetar i räddningstjänsten ska du meddela din arbetsgivare direkt och kommer då inte åka på larm. Men även större räddningstjänster med flera heltidsbrandmän, såsom Södra Dalarna, Piteå och Mälardalen, uppger i enkäten att de saknar specifika arbetsuppgifter anpassade för gravida.

Kommunal har tagit fram en handlingsplan för gravida och ammande kvinnor i räddningstjänsten och Åsa Byström i Kalmar var med och drev att den skulle användas där. Då hon senare väntade barn hade hon användning av det.

– Det blev ganska bra i och med den. Men vad gäller arbetsuppgifter fick jag nog komma på det själv ganska mycket. Det fanns ingen plan för det egentligen. På räddningstjänster där man har noll eller en kvinna anställd är det svårt, det är en organisation där förutsättningarna ändras hela tiden. Men något slags plan borde man ändå kunna ha.

Graviditeter fick upp frågan på bordet

En stor arbetsgivare inom räddningstjänsten är Uppsala brandförsvar, där arbetar över 400 brandmän. När KA genomförde vår enkät väntade två av dem barn. Brandchef Elisabeth Samuelsson säger att frågan aktualiserades av de här två graviditeterna.

– Det var en stor hjälp för att få vår reviderade handlingsplan att bli av. Den behövde utvecklas, vi behövde tydliggöra vissa saker som informationsansvar när man är frånvarande och också fysiska krav när man kommer tillbaka i tjänst.

Åsa Byström arbetade med brandskyddsutbildning för nya svenskar när hon väntade barn.

– Utöver det var det projekt som jag kom på själv. 

Tror du att arbetsmiljön för gravida kan göra att kvinnor avskräcks från att bli brandmän?

– Nej, men hade man en plan hade det kanske kunnat vara en fördel och kunna locka fler kvinnor. Det kan vara bra reklam för en räddningstjänst att man har en tanke med alla som vill jobba där, säger Åsa Byström.

Fackets Mikael Svanberg berättar om ett exempel där en brandman erbjöds att börja jobba på en förskola under sin graviditet.

– Vi får ofta höra att räddningstjänsten har en hård jargong, är mansdominerad och förändringsobenägen. Men herregud, arbetsgivaren borde sopa framför egen dörr.

”Vi har inte misslyckats”

Donovan Häll på SKR svarar på kritiken:

– Arbetet behöver intensifieras ytterligare, inte minst utifrån kompetensförsörjningsutmaningen. Vi behöver kvinnor helt enkelt.

Men om man säger att man saknar kvinnliga brandmän, hur ska man göra som arbetsgivare? ”Hej, räddningstjänsten behöver kvinnor, men vi har inga arbetsuppgifter anpassade om du blir gravid, vi har inga larmställ för kvinnor och vi har inga särskilda omkädningsrum”?

– Ja, jag skulle säga att man behöver jobba med anpassningar på sina håll. Man gör det. Men man behöver intensifiera arbetet.

Har ni misslyckats hittills?

– Det skulle jag inte säga. Men vi skulle behöva förbättra jämställdheten avsevärt. 

Storstockholms brandförsvar har över 500 anställda och två kvinnliga heltidsanställda brandmän, men arbetsgivaren har inte misslyckats?

– Jag kan inte uttala mig om det specifikt. Vi behöver helt enkelt fler kvinnliga brandmän.