”Den nya trygghetspensionen är en skam”
Har politikerna accepterat att vissa grupper i samhället ska slitas ut och inte klara av att arbeta fram till pension? I stället för att främja hälsan hos alla invånare så är vi tillbaka till tiden med herrskap och tjänstefolk, skriver undersköterskan Maria Nilsson.
Jag har förstått att politiker inte känner till alla arbetsuppgifter vi har att göra inom äldreomsorgen. Man hör bara att de pratar om att utbilda mer personal, digitalisera och införa trygghetspension för dem som inte orkar arbeta tills de går i pension.
Som om de accepterat att vissa grupper i samhället ska slitas ut och inte klara av att arbeta fram till pensionen, eller kunna få en värdig ålderdom.
Skillnad på folk och folk
Man gör skillnad på folk och folk och skapar klassklyftor. I stället för att främja hälsan hos alla invånare så är vi tillbaka till tiden med herrskap och tjänstefolk. Det verkar inte längre finnas några politiker som står upp för arbetarna.
Vi vill inte att ni inför särskilda ersättningar eller pensioner för oss – vi vill ha en arbetsmiljö som gör att vi inte blir sjuka av våra jobb.
Jag anser att det är en stor skam att de som säger sig värna om människor vill införa vad de kallar för trygghetspension, det vill säga en form av sjukersättning innan pensionen för alla som blivit sjuka av sitt arbete.
Vi vill inte att ni inför särskilda ersättningar eller pensioner för oss – vi vill ha en arbetsmiljö som gör att vi inte blir sjuka av våra jobb.
Kostnaden allt som räknas
Facket uppmanar personalen att skriva arbetsskador och tillbud för att de ska ha underlag att komma med till arbetsgivarna, så att facket kan strida för oss. Oftast hinner inte personalen skriva dem. (Många vet inte ens hur man gör.)
Cheferna i verksamheterna har krav på sig att hålla nere kostnaderna. När personal påtalar förbättringsområden som gör att de skulle få en bättre arbetsmiljö får vi till svar att det inte finns pengar. Förändringar kan innebära att vi blir färre på golvet får vi höra, och det vill ingen. De flesta blir tysta då.
Chefer har svarat: Du kanske är mer stresskänslig än andra, du kanske besväras av klimakteriet, du är ju i den åldern nu.
De flesta orkar inte gå på fackliga möten på sin fritid. De vill ta vara på sin lediga tid för att vila inför nästa arbetspass. Det är fullt förståeligt.
Men så länge människor inte går samman och berättar om vår verklighet på fackliga möten så tror jag inte att det kommer att bli någon förändring. Ingen som kan göra något åt kaoset hör vad vi pratar om ute i verksamheterna.
Vi måste kräva förändring!
Jag har varit på möte med chefer jag haft och förklarat att jag blir sjuk av rådande arbetsförhållanden. De har svarat: ”du kanske är mer stresskänslig än andra.”, ”du kanske besväras av klimakteriet, du är ju i den åldern nu”. Svaren står för sig själva.
Det är dags att vi gemensamt reser oss och kräver en arbetsmiljö som gör att vi kan leva och arbeta hela livet, ända fram till pensionsdagen.
