I Kungsbacka kämpar flera parkarbetare med en skitig arbetsmiljö. Boven i dramat är hundägare som låter sina husdjur uträtta sina behov – men inte plockar upp efteråt. 

På bara en sträcka i kommunen har personalen tagit hand om cirka 100 bajskorvar på tre veckor, rapporterar Kungsbacka-posten. Många måste städa innan de kan påbörja sitt arbete, trots att det inte ingår i deras uppgifter. 

– Det är fruktansvärda mängder hundbajs, säger Linda Blom, parkarbetare sedan tio år och som nu blivit arbetsledare för en grupp i Kungsbacka kommun. 

Bajs på arbetskläder

Fenomenet är inget nytt, tillägger hon. I de tio år som Linda Blom har jobbat som parkarbetare har det alltid funnits hundägare som struntar i att städa efter sina husdjur. Själv har hon fått avföring både på arbetskläderna och handskarna. 

Linda Blom, parkarbetare.
Linda Blom, parkarbetare.

Då finns det inget annat alternativ än att åka tillbaka till kontoret för att byta kläder. 

– Det har hänt att man har fått ta av sig byxorna innan man sätter sig i bilen för att det luktar så fruktansvärt, säger Linda Blom och fortsätter: 

– Folk låter hunden kissa och bajsa medan vi ligger på knä och rensar ogräs. Ibland kan folk göra det framför näsan på oss eller till och med låta hunden kissa bredvid en, säger hon. 

Många sköter sig

Linda Blom tycker det är viktigt att påpeka att majoriteten av hundägare sköter sig. Men med det sagt är problemet tillräckligt stort för att det ska drabba parkarbetarna. Hon hoppas att människor inte lämnar hundbajs i rabatterna av illvilja.

– Både djur och människor styrs ju av vanor. Om hunden alltid brukar kissa eller bajsa vid samma rabatt kanske man låter den göra det, men det gäller att bryta vanor och börja plocka upp, säger Linda Blom.

När jag går på en gräsmatta, även när jag är ledig, tittar jag aldrig rakt fram. Jag tittar alltid nedåt och säger till barnen att akta var de sätter fötterna.

Linda Blom, parkarbetare

Själv har hon alltid med sig hundbajspåsar i tjänstebilen, då de nästan alltid kommer till användning.

– När jag går på en gräsmatta, även när jag är ledig, tittar jag aldrig rakt fram. Jag tittar alltid nedåt och säger till barnen att akta var de sätter fötterna. Det har blivit så helt enkelt.