Frida Turander skildrar äldreomsorgens kris med svart humor

De anställda jobbar alla dagar i veckan och slipper därmed vara lediga i tid och otid. Schemat kallas »det hållbara sundhetsschemat«. Äldreomsorgschefen har brist på personal och tvingas ragga folk till nattpasset på tågstationen. 

På äldreboendet i boken »Äldreboendet Solrosen« sitter korsstygnsbroderade tavlor med vackra värdeord på väggarna. Problemet är att ingen ens hinner läsa dem. De äldre är för många. Personalen för få. Administrationen en börda som det saknas tid för.

Frida Turander kallar sin bok en hemskt orolig saga. 

– Min stil kom automatiskt när jag började skriva, det är ju uppskruvat in absurdum. Eftersom grunden i berättelsen är väldigt svart ville jag att det skulle vara humoristiskt, annars hade det blivit för tungt. 

Jobbar i Hagfors hemtjänst

»Äldreboendet Solrosen« ligger ganska nära verkligheten på många sätt. Samtidigt som den skruvats till. Och det är närheten till hur det verkligen fungerar som gör den så läskig, som gör att skrattet fastnar i halsen emellanåt.

Frida Turander arbetar själv inom äldreomsorgen, inom hemtjänsten i värmländska Hagfors. Hon insjuknade
i utmattningssyndrom för två år sedan. Som en av alla de kvinnor i vården att duka under för stressen och för hög
arbetsbelastning, som hon säger. 

– När jag insåg vad jag drabbats av och varför jag drabbats var det skönt att försöka få utlopp för frustrationen genom att skriva. Det är ju inte bara jag som är sjuk utan hela systemet. Jag hade inte tänkt att det skulle bli en bok av det, det fungerade mer som rehabilitering för mig själv till en början.

Hon är fortfarande deltidssjukskriven och blir lätt hjärn­trött. Boken har bokstavligen kommit till mening för
mening. 

– Jag har en dator i köket som står på och så skriver jag när det kommer. Ibland är det bara ett ord, en annan gång en mening. Samtidigt är det ett sätt att hålla hjärnan i gång. Och det här var verkligen en bok som ville ur mig. 

Nedskärningar och åtstramningar

Boken både synliggör och tydliggör konsekvenser av nedskärningar, åtstramningar och politiker som blundar för verkligheten. I boken upptäcks den mest »geniala och slutgiltigt mest kostnadseffektiva lösningen någonsin«. Kanske kan någon gissa vad det är som marknadsförs som »valfrihet ända till stupet«?

– Den ultimata kostnadseffektiviseringen är ju att få bort de riktigt stora och tunga posterna som är själva grunden för verksamheten – vårdtagare och personal. Jag hoppas att min bok kan vara med och bidra till en diskussion i ämnet och jag hoppas att vi aldrig glömmer bort att det är riktiga människor det handlar om.

Frida Turander menar att personalen redan i dag kompenserar bristerna i vården med sitt eget välmående för vård­tagarnas skull. Att det inte är en slump att ohälsa och långtidssjukskrivningar är höga för just personal i äldreomsorgen.

– Jag tror inte att de som har makten att förbättra arbetsförhållandena på riktigt förstår riskerna och problemen fullt ut. Kvalitetsmätningar och medarbetarundersökningar ser okej ut på pappret, så de uppfattar det som att verksamheten är bättre än den är. Eller så stoppar de medvetet huvudet i sanden och blundar för hur verkligheten ser ut. Jag har faktiskt svårt att avgöra vilket.