”Tala om döden innan det är kris”

Under pandemin har många känt att döden kommit närmare. Ändå blev den i vissa fall mer avlägsen, när restriktionerna stoppade besök på sjukhus och äldreboenden. Undersköterskor och biträden fick ta på sig extrauppgiften att sköta kontakten mellan döende personer och deras anhöriga.

Då var det säkert en och annan som önskade att de tagit upp viktiga frågor om döden långt innan sjukhus eller äldre­boende blev aktuellt. Och en som instämmer i att vi borde förbereda oss mer på döden är läkaren Jakob Ratz Endler.

– Jag skulle gärna se att människor pratade om döden innan man blev svårt sjuk. Att det inte blev det här stora mysteriet som man bara pratar om när det är kris, säger Jakob Ratz Endler.

Som läkare har han sett många människor dö. Många gånger fint och värdigt. Men tyvärr har han också sett ångest hos döende, och mött anhöriga som lämnats i förvirring, med skuldkänslor och obesvarade frågor. De hade kunnat få en lugnare och mer fridfull upplevelse om de hade varit mer förberedda, anser han. Därför har han skrivit boken »Hantera döden – en handbok«. 

Jakob Ratz Endler är en frisk 46-åring, sannolikheten att han skulle dö snart är liten. Ändå har han ett dokument där han skriver ner saker som hans fru kan behöva veta om han plötsligt dör. Det liknar en instruktionsbok och där står sådant som hur man kollar latrintanken på landet och telefon­numret till den som sköter bokföringen för hans lilla bolag.

– Jag är ganska praktiskt lagd, säger Jakob Ratz Endler.

Att ta avstamp i den typen av praktiska frågor kan vara ett sätt att inleda ett djupare samtal, anser han. Ett annat sätt kan vara att börja med sig själv. I stället för att fråga »hur vill du begravas?«, kan man säga »så här skulle jag vilja begravas, hur tänker du?«.

Människor kan förvånansvärt lite om döden.

I dag är vi mer främmande för döden än vi var förut, anser Jakob Ratz Endler. Förr vårdade vi anhöriga i hemmet, i dag vårdas och dör fler på sjukhus.

– Människor kan förvånansvärt lite om döden, säger han.

En stor del av hans bok består därför av rena fakta om vad vi dör av och hur döden går till. Att veta mer kan hjälpa oss att ta beslut i svåra valsituationer.

För hur vill man egentligen ha det när man är dödligt sjuk? Vill man ha så lång tid att leva som möjligt, kanske till priset av plågsamma behandlingar? Eller avstå en behandling och få några dagar färre att leva, men mindre smärta och ett lugnare slut?

Ofta förstår man kanske inte ens att man har ett val.

– Patienter och anhöriga hamnar på någon form av sjukvårdståg som bara kör på, och så frågar man inte utan bara förutsätter att alla vill framåt. Och så kanske det inte alls är, säger Jakob Ratz Endler.

Ibland är det inte möjligt att få ett svar från den sjuka personen, i stället måste de anhöriga göra valet. Att ha talat om saken innan kan underlätta mycket i den situationen.

Även inom sjukvården uppfattar Jakob Ratz Endler en rädsla för att befatta sig med döden. Att rädda liv ses som heroiskt, medan döden ses som ett misslyckande. Att hjälpa någon till en fin och fridfull död borde ses som lika viktigt som att rädda liv, anser han. Och det gäller inte minst det viktiga omvårdnadsarbete som görs av kommunalarna.

– De har verkligen närkontakt med patienterna både före och efter döden. De kan spela jättestor roll i att vara lugna och trygga och hjälpa människor i den situation man befinner sig i, säger Jakob Ratz Endler.

Jag finner rätt mycket lugn i att tänka på döden.

Själv blir han inte dyster av att tänka på döden, eller av att tala om den med nära och kära.

– Många människor blir väldigt stressade av att tänka att de ska dö eller att deras anhöriga kommer att dö. Jag finner rätt mycket lugn i att tänka på döden. När man pratar om döden, då påminns man om de saker som verkligen betyder någonting i livet, säger Jakob Ratz Endler.