De tog över själva – driver boendet som intraprenad

Det var mitt under pandemin som de bestämde sig. Personalen på äldreboendet Julia­gården satte sig ner tillsammans och skrev en ansökan om att få driva sin arbetsplats själva. Kommunens ekonomi gick back och det ryktades om nedskärningar inom äldreomsorgen.

Kolleger i grannkommunen Vännäs hade berättat om hur de drev sin arbetsplats och det lockade. 

– Det var nu eller aldrig, säger Helen Strandberg.

Juliagården är ett litet äldreboende. Bara tio personer bor här och tio personer arbetar med att ta hand om dem. Alla i personalen är nu med och bestämmer om hur det ska gå till. Jag har stämt träff med sex av dem.

Vi sitter runt ett bord i det ombonade personalrummet och det blir snabbt tydligt att de är bra på att samarbeta. Alla är med och berättar, någon kan påbörja en mening och en annan avslutar den. Alla är insatta oavsett vad vi pratar om. Och så skrattet. De skrattar mycket här.

Både glädjen och förmågan att tänka i grupp var viktiga för att ta steget och lämna in en ansökan. 

– Vi är trygga med varandra, säger Heléne Sandström och berättar att de var tvungna att bli färdiga i god tid innan politikerna i kommunfullmäktige skulle ta beslut om budgeten för 2021 om de skulle få möjligheten att ta över.

– Men vi visste inte hur vi skulle skriva. Det var en hel del som skulle in om hur vi tänkte lägga upp budgeten här, vilka mål vi hade med verksamheten och allt möjligt.

Ingela Lindström nickar instämmande och säger:

– Vi tänkte att vi skickar in något och kompletterar om de på kommunen vill det.  

Det gick vägen. Från och med årsskiftet driver de själva  sin arbetsplats på intraprenad. 

Så funkar intraprenad och personal­kooperativ

På jobbet

Så intraprenad, vad är det? Lättast förklaras det med att exempelvis ett kommunalt äldreboende, skola eller förskola får möjlighet att bestämma över sin ekonomi och verksamhet på egen hand. Kommunen ger dem en påse pengar som ska täcka i princip alla utgifter och de får fatta nästan alla beslut själva samtidigt som personalen fortfarande är kommunanställda.

Det vanliga är att man har en enhetschef – men på Juliagården har man valt bort det. Kommunens enhetschef slutade när de tog över och nu fattar man alla beslut tillsammans.

– Vi är så starka i gruppen att vi klarar det här själva, säger Pia Selander.

Men ett villkor är att några av dem har lite mer ansvar. Urban Berggren är en av dem står som chef på pappret. 

– Jag arbetar både med vård och ekonomi nu.

Fast han känner sig inte ensam. De andra har stenkoll på utgifter och inkomster.

– Vi går in i ekonomisystemet och kollar hur det går. Vi kan inte hålla oss, säger Pia Selander.

Ekonomin är livsviktig. Särskilt det här första året. Det står inskrivet i tillsvidarekontraktet med kommunen att intraprenaden avslutas om de går minus och inte rättar till det inom två år. Än så länge finns ingen anledning att vara orolig. Det har gått bra. Mycket bra till och med, förklarar kommunens socialchef Andreas Witt:

– De ligger bäst till av alla just nu. De håller sin ekonomiska ram och är en förebild för resten av kommunen.

Vi har en väldigt bra sammanhållning, så är det nog. Det är fantastiskt att komma till jobbet och mötas av kolleger som är glada att se en.

Juliagården invigdes 1993 och flera av dem som arbetar här har varit med sedan dess. 

– Det har alltid varit bra stämning här. Vi trivs ihop, säger Helen Strandberg.

De tio jobbarkompisarna gör saker tillsammans på fritiden också – allt ifrån korvgrillning i skogen till Finlands­resor har det blivit. De boende har också blivit mycket som familj. Tillsammans har de fester ihop några gånger om året. Surströmmingsskivan är precis avklarad.

– Vi har en väldigt bra sammanhållning, så är det nog. Det är fantastiskt att komma till jobbet och mötas av kolleger som är glada att se en, säger Ingrid Björklund som jobbar natt.  

Det är på den grunden de bygger när de har tagit över ansvaret för sin egen arbetsplats.

– Egentligen blir det inte så stor skillnad. Vi har alltid tagit mycket ansvar själva här. Enhetschefen har ju suttit i Nordmaling fyra mil härifrån, säger Helen.

De har bara möten allihop en gång i månaden. 

– Det räcker bra. Vi pratar ju hela tiden med varandra om allt och stämmer av. 

Det är i vardagens prat som de tar beslut om det mesta, från bemanning, vikarier och ekonomiska beslut om allt från personalkostnader till inköp av mat och förbrukningsartiklar som inkontinensskydd eller draglakan.

I samtalen innan de skulle ta över så pratade de lite om de skulle ta över helt. 

– Men att starta ett personalkooperativ eller ett aktiebolag kändes inte lika tryggt. Nu är vi ju fortfarande anställda i kommunen, säger Ingela Lindström.

Det som är roligt med den här organisationsreformen är att alla gillar den. Politiker brukar också tycka om den oavsett parti­färg.

På Luleå tekniska universitet sitter ekonomen Kent Nilsson. Han har forskat om intraprenad och är inte förvånad över att gänget på Juliagården är nöjda.

– Man kallar det intraprenad och säger vi tror på er och plötsligt växer människor. Det som är roligt med den här organisationsreformen är att alla gillar den. Politiker brukar också tycka om den oavsett parti­färg. Vänsterpolitiker tänker: bra, det är som ett arbetarkollektiv – och moderater tänker: bra, det här är företagande. 

En googling visar att systemet finns i kommuner över hela landet och att det finns allt från intraprenaddrivna kommunala bibliotek och ungdomsgårdar till gymnasier och äldreboenden. 

Andreas Witt menar att Juliagårdens intraprenad beviljades för att uppmuntra personalen att utveckla verksamheten, men han tror också att det spar pengar åt kommunen. 

– Den 23 augusti i år sparade vi en enhetschef. Det var möjligt eftersom vi har lagt ned ett boende och Juliagården är på intraprenad. Vi ska ju ha resurser där de gör mest nytta.

”Kändes bra att det inte var vinst­drivande”

På jobbet

Så finns det inget som är dåligt? På Juliagården har personalen inte märkt några än.

– Vi har samma budget som innan och samma schema, säger Urban Berggren som tror att de som bor här inte märker någon skillnad.

En skillnad för dem själva är att det inte kommer att bli några lönesamtal. De kommer att få sina pottpengar från kommunen, men sedan får de bestämma hur potten fördelas själva. Redan innan de blev intraprenad ville de dela lika rakt av.

– Men det fick vi inte. Det kommer vi att göra nu, säger Ingrid Björklund.

Exakt hur det ska gå till har de inte kommit överens om än men det lutar åt att alla får lika i krontal uppdelat på anställningsgrad. 

– Lika lön för lika arbete. Det är viktigt, säger Pia Selander.