”Fusket – en logisk konsekvens”
Det är inte konstigt att personalen svarar på allt mer komplicerade kontrollsystem med att hitta genvägar för att få sin vardag att gå ihop. Kalla det fusk om ni vill, jag kallar det en logisk konsekvens av en utarmad välfärd, skriver Daniel Wiklund Langs i en replik till ”Fuskkultur bland personal i hemtjänsten”.
Daniel Wiklund Langs.
Att det finns problem med fusk inom hemtjänsten borde ingen vara förvånad över. Men på vem ligger skulden för detta fusk? Jag håller inte med Agneta Thomasin Svensson att den ska läggas på de anställda. Det är såklart fel att fuska, men ansvaret kan inte läggas på dem i botten av maktpyramiden.
De senaste 30 åren har alla delar av landets välfärd skurits ned på och dränerats. På pappret kallas det ofta ”effektivisering” men i verkligheten vet vi kommunalare att det innebär fler arbetsuppgifter, på mindre tid och tillsammans med färre kollegor.
Detta är sant i mitt yrke, som barnskötare inom förskolan, där vi sett barngrupperna bli större i takt med att ansvaret på oss anställda ökat. Det är även sant inom hemtjänsten, där en åldrande befolkning och för få platser på boenden innebär att fler är i behov av omsorg i hemmen. Speciellt när allt fler som bor kvar hemma har sjukdomar som ökar arbetsbelastningen på personalen både fysiskt och psykiskt.
I takt med detta problem har dock kommunerna prioriterat att ”effektivisera” eller avsagt sig ansvaret och lagt över hemtjänsten på privata företag där man inte har lika stor insyn i vad som sker. Politikerna stirrar sig blinda på budgeten och blundar för att siffrorna inte går ihop, att resurserna inte ens på pappret räcker till att utföra arbetet korrekt.
Kalla det fusk om ni vill, jag kallar det en logisk konsekvens av en utarmad välfärd. En välfärd vars fasad endast hålls upp av hårt arbetande, men ytterst underbetalda, arbetare.
Här läggs grunden för att det fuskas. Aktörer får bara betalt för ”utförd tid”. I ett moment 22 så straffas personalen om de gör sitt jobb noggrant och tar den tid som är avsatt genom att de måste stressa till nästa besök. Är de effektiva och blir klara innan utsatt tid får arbetsgivaren mindre pengar. Därmed riskerar den anställde att bestraffas genom att få färre kollegor nästa år eller behöva klämma in fler besök för att budgeten ska gå ihop. I alla scenarion ökar den redan tunga arbetsbördan.
Brukarna hamnar såklart i kläm.
Därför är det inte konstigt att personalen svarar på allt mer komplicerade kontrollsystem med att hitta genvägar för att få sin vardag att gå ihop. Kalla det fusk om ni vill, jag kallar det en logisk konsekvens av en utarmad välfärd. En välfärd vars fasad endast hålls upp av hårt arbetande, men ytterst underbetalda, arbetare.
Men jag drömmer om en dag då alla inom hemtjänsten beslutar att i dag, i dag gör vi allt enligt boken. Vi går inte en minut tidigare från en brukare än vi måste, och får vi tid över så stannar vi och ger lite extra kvalitet i de äldres tillvaro. Det är en gammal, och i Sverige ovanlig stridsåtgärd, som lite fult kallas att ”maska”, men egentligen handlar om att till punkt och pricka följa regler och direktiv. För att visa att de är omöjliga att genomföra utan de genvägar som i detta fall beskrivs som fusk.
Då kanske politiker och arbetsgivare vaknar och inser att fusket beror på dem, inte på våra hårt arbetande kamrater inom hemtjänsten.
