För en grönare framtid

Nio fnittriga barn mellan två och sex år trampar otåligt på stigen i Kållered. De är utrustade med gula västar, skyddshandskar och plastpåsar. Uppdraget: hitta sådant som inte hör hemma i naturen.

–  Har ni skräpplockarögonen på er nu, frågar dagbarnvårdaren Elisabeth Sjö.

–  Ja! ropar barnen i kör.

I dag får hon hjälp i skogen av Paulina Börjesson, till vardags dagbarnvårdare i Lindome centrum. Alla kollegerna jobbar utifrån teman kopplade till FN:s globala hållbarhetsmål. Nu är fokus på skräp och avfall.

Första fyndet ligger mitt i ett hav av blommande vitsippor. Barnen pekar ivrigt.

–  Vad är det för material? Plast, ja. Lägg det i påsen. Vi tittar närmare när vi kommer hem, säger Elisabeth Sjö.

–  En gång såg jag ett litet skelettben, upplyser sexåringen Elin Sommar innan hon far bort på stigen.

Några meter längre fram blir det stopp igen. Mer plast, en bit tyg. Och så glas.

–  Stopp! Glaset tar jag hand om, säger Elisabeth Sjö.

Hon har jobbat hållbart länge. Skräppåsen är alltid med på utflykter. På fruktstunden serverar hon kravmärkt. Barnen följer maten från jord till bord i köksträdgården.

Men engagemanget slutade inte i hennes egen bakgård. Elisabeth Sjö fick med sig kollegerna. I dag är alla dagbarnvårdare i Mölndals stad certifierade i hållbar utveckling, via plattformen Grön Flagg (se faktaruta).

–  Certifieringen ger oss en bekräftelse utifrån. Vi hade samma kvalitet innan, men vårt hållbarhetsarbete är tydligare och syns bättre nu.

Alla var inte lika taggade i början.

–  Några pedagoger var rädda för att det skulle vara för mycket jobb med att lära sig tekniska verktyg och att dokumentera resultat. Vi har ju ingen planeringstid.

Elisabeth Sjö kunde lägga i en högre växel när enheten fick en ny chef.

–  Hon tog vara på mina kunskaper och mitt driv och gav mig tid att jobba med detta. Vi är först i Sverige med det här fokuset: att alla jobbar tillsammans. Det blev jättebra!

I skogen har barnen hunnit fram till en viadukt. Väggarna är täckta i knallig graffiti, trafiken flyter ovanför som ett susande soundtrack. Marken är rena guldgruvan. Cigarettaskar, portionssnus, ännu mer plast.

–  Här har vi inte städat på länge! Titta vilket äckligt skräp, säger Elisabeth Sjö och plockar upp en fimp.

 Det gäller att sätta sig och ta en kopp kaffe när det finns en stund över.

Hon har bland annat arbetat som säljare tidigare. När hon och maken fick barn blev livspusslet svårt. Att jobba hemma lockade.

–  Våra barn var hos dagmamma, jag tänkte att jag skulle kunna testa. Då dog mina vänner av skratt! Att jag skulle jobba med barn fanns liksom inte. Jag var inte intresserad av barn innan jag fick egna.

Även Paulina Börjesson ville jobba hemifrån av familjeskäl. Hon var tidigare barnskötare på förskola.

–  I början hade jag mest farhågor kring det praktiska. Hur ska jag hinna laga mat med alla barn hemma? På förskolan är allt serverat. Men man lär sig att förbereda.

Elisabeth och Paulina tipsar om fyra bra aktiviteter:

1. Skräpplockning.
2. Källsortera och lära barn om olika material.
3. Odla mat från jord till bord.
4. Bygg bo av torkade pinnar och så ett blom­frö i en toarulle – det blir mat och husrum för solitärbin.

De trivs med yrket – även om rollen är speciell. På jobbet ingår allt ifrån att trösta, byta blöjor och laga mat till att städa och utveckla barnens förmågor. Föräldrarnas behov styr arbetstiden. Dagen sträcker sig över tio timmar, utan raster i schemat.

–  Det gäller att sätta sig och ta en kopp kaffe när det finns en stund över, typ under fruktstunden, säger Elisabeth Sjö.

De långa arbetsdagarna innebär att dagbarnvårdarna gör en veckas heltid på fyra dagar. Den femte dagen går barnen till kolleger i samma arbetslag.

–  Vi får en dag att hämta energi och kan ladda batterierna. Det är guld värt, säger Paulina Börjesson.

De ser ett stort plus med pedagogisk omsorg jämfört med förskolan: gruppstorleken, oftast med åtta barn.

–  Barnen får mer tid hos oss och vi har större möjlighet att bekräfta den enskilda individen. Små grupper är socialt hållbart, säger Elisabeth Sjö.