”Det bästa med mitt jobb är att man får relationer till människorna som bor här. Att jag kan betyda mycket för någon som har det svårt i sin demenssjukdom, bara genom att göra mitt jobb.

Här på Solhöjden bor det åtta personer med olika grad av demenssjukdom. Att det är ett så litet ställe gör att vi har möjlighet att fånga upp varje människa varje dag, den tiden finns oftast här. Jag tycker att man måste fråga sig vad man gör med tiden – ibland kanske det är viktigare att bara sitta ner till­sammans med en boende än att städa hennes rum. De prioriteringarna är på många sätt kärnan i jobbet.

Många verkar tro att när man jobbar inom demensvården så handlar det mest om att torka bajs. Men det är bara en liten del av jobbet.

Jag tänker att jag är som en detek­tiv som ska hitta nyckeln till att just den här personen kan må bra. Som när jag förstår varför någon av de boende inte är nöjd – hon kanske älskar vanilj­glass men fick jordgubbsglass, och jag kan hjälpa henne så att det blir rätt. Jag älskar att jobba så, att varje dag och varje arbetspass försöka utforska och hitta rätt nyckel för just den personen.

Just nu går jag en distansutbildning till specialistundersköterska inom demensvården. Jag vill få svart på vitt att jag gör rätt när jag jobbar, det har med självkänsla att göra. Om jag har en utbildning kan jag stärka det med fakta. 

Många verkar tro att när man jobbar inom demensvården så handlar det mest om att torka bajs. Men det är bara en liten del av jobbet. Arbetet är också att kunna sitta ner och ta en kopp kaffe med någon som har 90 års livserfarenhet. Det älskar jag.”