Sara Martinsson skriver om kvinnor och styrketräning

Även om allt fler kvinnor styrketränar finns fortfarande bilden av att kvinnan inte ska vara fysiskt stark, åtminstone inte lika stark som mannen och med stora synliga muskler. Sara Martinsson understryker hur viktig styrketräning är just för kvinnor, som ofta har tunga jobb och dessutom riskerar benskörhet med åren.

–  Synen på att kvinnan inte ska vara fysiskt stark stämmer inte för kvinnorna i Kommunal för de gör kanske de tyngsta lyften på arbetsmarknaden, men det har man liksom inte värderat. Kropparna har blivit förstörda av alla tunga lyft.

”Jag känner mig verkligen stark”

Hälsa

Boken ”Knäböj” av frilansjournalisten Sara Martinsson är inte en handbok eller inspirationsguide, utan en genomgång av styrketräningens historia med fokus på kvinnorna, en personlig berättelse om hur Sara själv hittade styrketräningen och om kroppsideal.

Det handlar om att det viktigaste idealet för kvinnor alltid har varit att vara vackra. Och på senare år har ännu ett ideal vuxit fram: att vara både vacker och stark. Rent krasst tjänade träningsindustrin inga pengar på att kvinnor bara ville bli smala, som Sara sammanfattar saken.

–  Man ska vara stark och ha muskler men man får inte vara för stark och ha för stora muskler. Det är hela tiden en balansgång att konstruera en perfekt femininitet. Vi blir passiviserade av att vi ska tänka så mycket på våra kroppar.

Det som händer när kvinnor blir starka i kroppen är att de får ökad självkänsla och känner sig mer kapabla. De måste fokusera på rörelsen och tänka bort blickarna, den lilla pausen blir ett nytt sätt att tänka.

I takt med att Sara Martinsson fått alltmer muskler har hon låtit håret växa sig allt längre, när hon lyfter tyngder samlar hon håret i en tjejig tofs på huvudet. Det har varit viktig att se ”kvinnlig” ut samtidigt som kroppen fått mer ”manliga” drag.

–  Jag vill inte hålla på sådär egentligen. Mitt ideal är att jag inte ska vara så upptagen av idealet – men det är jag ju, precis som de flesta andra. De frågorna har inte försvunnit för att jag håller på med tyngdlyftning men de har blivit lite mindre. Träningen blir en paus där jag inte tänker på sådana saker.

Tyngdlyftningen blir för Sara vad yoga eller meditation kan vara för andra: ett utrymme att vara närvarande i stunden.

–  Det som händer när kvinnor blir starka i kroppen är att de får ökad självkänsla och känner sig mer kapabla. De måste fokusera på rörelsen och tänka bort blickarna, den lilla pausen blir ett nytt sätt att tänka. Då börjar man tänka på andra saker än hur man ser ut. Jag tror att det kommer tjäna oss väl i framtiden att kvinnor börjar styrketräna mer.

Men gymmet är inget självklart val för alla kvinnor. Sara Martinsson skriver att många kvinnor blir uttittade av män eller verbalt ifrågasatta när de tränar. Därför har det uppstått en marknad för tjejzoner på vissa gym eller separata tjejgym.

–  Jag tycker att det är väldigt problematiskt. Det är ett sätt att mildra symtomen snarare än att bota sjukdomen. Det gör att gymmen inte behöver hantera frågan att tjejer känner sig obekväma i gymmiljön. Vi är hänvisade till den kommersiella gymindustrin och då är det ingen som tar ansvaret.

Risken är att man blir passiv av att ägna sig så mycket åt sig själv. Det är bara kapitalismen som vill att vi fokuserar på oss själva för att vi inte ska se all skit i samhället.

Att gymmet fortfarande betraktas som en ”manlig” miljö har sina rötter i historien. Tyngdlyftning växte fram bland arbetarmän under första delen av 1900-talet, att vara fysiskt stark ansågs viktigt i klasskampen. I  dag har muskler blivit en ny sorts klassmarkör då det främst är välbärgade som har tid och råd att träna mycket.

–  Det hänger samman med kommersialiseringen av träning. Tidigare gjorde man det i ideella föreningar där alla kunde vara med. Nu krävs det att du har pengar för att kunna träna.

Styrketräning är den snabbast växande träningsformen – och svenskarna tränar alltmer – men samtidigt är det allt fler svenskar som har hälsofarligt dålig kondition. Det är ett glapp som Sara Martinsson ser med oro på.

–  Människor i utanförskapsområden rapporterar den sämsta hälsan. Det uppstår också en syn på att en viss typ av personer håller på med träning och då drar man sig för att närma sig de miljöerna. Jag ser inget som tyder på att de här klyftorna håller på att jämnas ut. Under pandemin har kvinnor rört på sig mycket mindre, det är ett stort problem.

Själv har Sara fått bukt med en svår ryggskada genom att styrketräna. Hon har också blivit starkare mentalt. Jag frågar om det finns någon baksida av att träna mycket. Sara Martinsson funderar en stund och svarar sedan:

–  Risken är att man blir passiv av att ägna sig så mycket åt sig själv. Det är bara kapitalismen som vill att vi fokuserar på oss själva för att vi inte ska se all skit i samhället.  

---

Starka tjejer. Från cirkus till tjejgym

1800-tal: Vid mitten av 1800-talet börjar man tävla i idrott i Europa och USA. Kvinnorna får inte vara med.

1900-tal: Redan i början av 1900-­talet finns undan­tag med mycket starka kvinnor, de visas upp på cirkus. 1904 rapporteras att världens starkaste kvinna är svenskan Maria Carlson. Hon kan lyfta en häst eller åtta män.

1920-tal: Kvinnor kämpar för rätten att idrotta. Svenska kvinnors centralförbund för fysisk kultur (SKCFK) bildas 1924.

1920–60-tal: Tyngdlyftning växer fram i svensk arbetarklassmiljö, men endast bland männen.

1950-tal: De första kommersiella gymmen dyker upp i Sverige och är tydligt manliga miljöer. Kvinnor för­väntas träna i hemmet – för att bli snyggare, inte ­muskulösa.

1970-tal: Intresset för gym­träning växer rejält i Sverige. Arnold Schwarzen­egger blir en förebild.

1980-tal: Männen lyfter fria vikter för att få stora muskler – medan kvinnor går på grupp­träningspass. Jane Fonda är ett ideal. Stockholm får sitt första gym för bara kvinnor.

2010–2020-tal: Allt fler styrketränar, särskilt kvinnor. Antalet gym explo­derar. ”Tjejgym” finns över hela landet.