”Samma kamp som i början av 1900-talet”

I somras hände det att Pelle Sunvisson inte kunde öppna högerhanden på morgonen vissa dagar utan att hjälpa till med den andra. Det blev så när han plockade upp till 70 kilo bär om dagen. Nu har romanen ”Svarta bär” kommit ut. En berättelse om hur livet som ukrainsk bärplockare i Sverige kan vara.

– Jag valde att skriva skönlitterärt för att jag inte är journalist och i ett försök att skildra villkoren så som de upplevs av dem som plockar, säger han.

Östeuropa har intresserat honom länge och han kan både ryska samt en del rumänska. Han har sett vilka arbetsförhållanden de östeuropéer som kommer till Sverige har och tänkte att enda sättet att verkligen få veta hur det är, var att gå in i den världen. Han utgav sig för att vara plockare själv. 2020 var ett bra bärår samtidigt som få plockare kom på grund av corona. Det gjorde att det var lättare än vanligt att tjäna pengar.

– Det är tyngre de år när det är många som plockar och ont om bär. Då har många av plockarna från Ukraina och andra länder i Östeuropa svårt att få utgifterna för resan och intäkter från bären att gå ihop.

I praktiken betyder det att dåliga bärår är det en del som inte ens får ihop till mat under vistelsen och som bor i bilen för att spara pengar.

– De ukrainska plockarna som jag var med har ingen anställning och inga garantier om lön. De kallas för fria plockare men är allt annat än fria. Ofta har de lovat att sälja sina bär till en organiserare som anvisar boende och tillhandahåller backar och bärplockare. Om man som plockare säljer sina bär till någon annan åker man ut från boendet. Priserna är ofta låga, säger Pelle Sunvisson.

Två grupper dominerar i branschen – fria plockare från Östeuropa och bemannings­anställda från framför allt Thailand. Bemanningsföretagen har sedan 2013 kollektivavtal med Kommunal. Ett avtal som innehåller garantilön, krav på boende och arbetstider.

– De har det bättre än de fria plockarna.

Pelle Sunvisson tolkar för syndikalisterna och tror att fackligt arbete är det enda som kan förbättra arbetsvillkoren.

–  Det är samma kamp som arbetarna i Sverige förde under början av 1900-talet. De behöver gå ihop.

Tre grupper bärplockare

1. Bemannings­anställda plockare: Anställs av utländska bemanningsföretag. Företagen ordnar visum, boende och transport och har kollektivavtal med Kommunal.
2. Fria plockare: Är inte anställda och kommer från länder som omfattas av den fria rörligheten i EU. Har ofta lösare kontakter som ordnar boende och kartor över platser och som plockaren förbinder sig att sälja till. Har ingen arbetsgivare och omfattas därför inte av kollektivavtal.
3. Direktanställda plockare: Är den minsta gruppen. Anställs direkt av bärföretagen som säsongsarbetare. Omfattas av kollektivavtal om arbets­givaren har det.

Jörgen Gustavsson är ombudsman på Kommunal och har arbetat med bärplockning i många år. För tio år sedan när han var med och fick fram rättigheter för de bemanningsanställda gick han en annan väg.

– LO bestämde att Kommunal skulle ha kollektivavtalsrätten för bärplockarbranschen. Vi satt i många möten med Migrationsverket, Skatteverket och andra myndigheter, men vi fick igenom att de här bemanningsföretagen måste ha kollektivavtal och bland annat garantera boende och att företaget ska ha kapital till lön redan när de söker tillstånd för att plockarna ska få komma till Sverige.

När det gäller de fria plockarna har de däremot inte kunnat göra så mycket för villkoren.

– De är inte anställda. Det finns inget arbetstagarförhållande och ingen arbetsgivare, då kan vi inte förhandla med någon, säger han.

I år kan de avtalslösa plockarna bli fler än tidi­gare. Det beror på nya skatteregler (se faktaruta) som gör att de bemanningsanställda ska betala skatt i Sverige. Pelle Sunvisson tror att det kommer att göra att färre kommer hit från Thailand.

Jörgen Gustavsson tror att de fria plockarna kan bli fler.

– Ja, så kan det bli. Det vet vi inte förrän efter sommaren.