I dagens samhälle ska vi prestera på topp. I dagens samhälle ska vi vara starka och alltid tillgängliga. Människans värde räknas ofta i det vi gör, inte i vilka vi är. Den psykiska ohälsan göms undan när den starka och osårbara personen ska lyftas fram. 

För en tid sedan drabbades jag av det som är tabu. Nämligen psykisk ohälsa. Jag fick stressymptom och ångest. Mitt liv hade förändrats och verkligheten kom ikapp. Jag försökte vara stark och duktig och återgå till mitt jobb på halvtid som undersköterska. 

Men en dag tog det stopp. Tog jag ett steg till skulle jag ramla ner för stupet. Det resulterade i sjukskrivning på nytt. Tack vare professionell hjälp har jag nu sakta börjat återgå till mitt jobb. 

Jag kanske aldrig kommer bli lika stark igen. Psykisk hälsa går inte att skynda på. Det måste få ta tid. Och ibland blir det bakslag. 

För att orka återgå till arbete måste det finnas förstående chefer och kolleger som låter en vara svag och inte stark. Det är viktigt att åtgärder sätts in i tid för att kunna återgå till arbete. Där har samhället ett stort ansvar för att rehabilitera människor tillbaka till arbetslivet. 

Försäkringskassan måste börja se människor som människor och inte som några maskiner som fungerar en kort tid efter lagning.  Att dra in sjukpenning för människor som redan mår dåligt resulterar i ännu mer ohälsa. 

Vi som mår dåligt psykiskt måste få utrymme att återhämta oss i vår egen takt och inte i den takt som Försäkringskassan vill.

Vi som är drabbade eller har varit drabbade av psykisk ohälsa behöver sakta, sakta, steg för steg rehabiliteras tillbaka och känna trygghet istället för otrygghet. Rehabiliteringen tar olika lång tid. Det går inte att säga till människor som mår dåligt att det datumet ska du vara helt frisk. 

Försäkringskassan måste sluta upp med att pressa oss som redan mår dåligt. Vi blir inte friskare för att de tre månader i förväg hotar med att dra in den lilla ersättningen vi får. Vi som mår dåligt psykiskt måste få utrymme att återhämta oss i vår egen takt och inte i den takt som Försäkringskassan vill.  

Jag önskar att ingen ska behöva må som jag har gjort och fortfarande ibland gör men livet är som det är och ibland tar krafterna slut. Det sköra i livet måste också få ha sin plats. Även i arbetslivet. Att vara människa innebär att falla ibland och att sakta resa sig igen. 

Jag har nu börjat återgå till arbete. Med hjälp av ett professionellt team från vårdcentralen finns det nu en plan för att kunna återgå helt i arbete. Jag är tacksam för mina chefer och kolleger som stöttar mig. Jag hoppas chefer och kolleger på olika arbetsplatser inser allvaret i vad psykisk ohälsa är och att det tar tid att komma tillbaka. 

  • Angela Wallin
    undersköterska Örebro