”Otyget fortsätter – Kommunal vägrar ta strid”
Nu har Kommunal återigen belagt oss med fredsplikt i tre långa år, utan att ha fått igenom en enda arbetsvillkorsförbättring. Vi är i desperat behov av förtroendevalda ombudsmän som berörs av de avtal de förhandlar om, skriver fem styrelseledamöter från arbetsplatsklubb Umeå trafik.
Bussförare (genrebild).
Det blev som vi befarade. Ombudsmännen drev inte igenom frågan om att börja och sluta arbetsdagen på samma ställe för oss bussförare på privata sidan. Och någon eventuell strid för saken, eller för någon annan viktig fråga, exempelvis den förskräckligt långa tillåtna ramtiden, kom förstås aldrig på fråga.
Nu har börja/sluta stoppats undan så som man brukar göra med frågor som man vet att medlemmarna anser vara viktiga men som man inte tagit strid för: in i en arbetsgrupp! Ett exempel: för förarna i de kommunala bussbolagen, som mot sin vilja har individuella löner, där har man återigen skapat en arbetsgrupp för lönefrågan, trots att man skapade en sådan för tre år sedan. Så vad har den arbetsgruppen åstadkommit under de gångna tre åren? Den frågan ställer sig säkert förarna i de kommunala bolagen.
Nåväl, angående vårt avtal så kan vi slå vad om ganska mycket pengar, att det inte kommer att läggas fram någon avtalstext till nästa avtalsrörelse som innebär att vi ska börja och sluta vår arbetsdag på samma ställe. Eller ska vi välja att tro på det som avtalssekreteraren Johan Ingelskog hävdar i ett videoklipp på Kommunals Facebook? Att ”det här är en fråga som vi har nått framgång i”. Han syftar på arbetsgruppen som ska tillsättas. Och den referensgrupp som ska bistå arbetsgruppen. Och så ska det skapas en nämnd.
Här börjar och slutar vi på olika ställen i över 90 procent av tjänsterna! Det ska bli väldigt intressant att få höra hur Kommunals nämndsrepresentant har tänkt att få vår arbetsgivare att avstå från att göra något som kollektivavtalet inte förbjuder och som de sparar ungefär fyra heltidstjänster per år på.
Okej, vi väljer att tro på hans ord den här gången och erbjuder härmed vår medverkan och hjälp. Vår arbetsplatsklubb, där i princip alla förare anser att denna fråga är den absolut viktigaste av alla villkorsfrågor, borde självklart få in representanter i både arbetsgruppen som ”ska utreda och analysera frågeställningarna som uppstår med att en tjänst påbörjas och avslutas på skilda platser” och i referensgruppen som ”ska stå till arbetsgruppens förfogande genom bland annat inhämtande av fakta och underlag”. Vi har många kunniga förare som är väl insatta i frågan. Slå oss en signal så kan ni få flera representanter från oss!
När det gäller nämnden som ska ”vid förfrågan från endera parten bistå med vägledning och rekommendation om hur denna fråga bör hanteras av lokala parter i det enskilda fallet”, så kan ni redan nu boka upp folk för att så snart som möjligt åka upp till Umeå. För här börjar och slutar vi på olika ställen i över 90 procent av tjänsterna!
Det ska bli väldigt intressant att få höra hur Kommunals nämndsrepresentant har tänkt att få vår arbetsgivare att avstå från att göra något som kollektivavtalet inte förbjuder och som de sparar ungefär fyra heltidstjänster per år på.
Att vi tvingas att transportera oss på en fejkad fritid utan lön, något som borde vara betald arbetstid, utgör alltså en besparing på cirka två miljoner kronor per år för vår arbetsgivare. Detta enbart på vår lilla depå. Någon på förbundsledningens kontor borde räkna på hur ofantligt många miljoner som trillar ner i arbetsgivarnas fickor genom vårt gratisarbete i hela landet. Ett otyg som fortsätter på grund av att Kommunal centralt vägrar att ta strid för att få stopp på det.
Självklart borde vi för länge sedan ha strejkat oss till att få betalt för hela arbetsdagen! Vilket är vad börja och sluta handlar om.
Självklart borde vi för länge sedan ha strejkat oss till att få betalt för hela arbetsdagen! Vilket är vad börja och sluta handlar om. Men nu har förbundet, återigen, belagt oss med fredsplikt i tre långa år, utan att ha fått igenom en enda arbetsvillkorsförbättring. Inte i denna fråga, inte angående ramtiden, inte i någon fråga alls.
Vi funderar om det går till på följande sätt i förhandlingarna. När arbetsgivaren säger nej till de anställda ombudsmännens krav – i en fackförening vars ledning verkar vilja förvandla facket till en försäkringsförmedlande serviceorganisation – så är svaret: ”jaha? Säger ni nej? Jamen, då skriver vi på det här avtalet då.” Vi är i desperat behov av förtroendevalda ombudsmän som berörs av de avtal de förhandlar om, i kombination med att förslag till nytt kollektivavtal ska ut på medlemsomröstning.
