Madlin Alnajjar och Virginia Eriksson.

Madlin Alnajjar och Virginia Eriksson.

Vi är i Kramfors på äldreboendet Kaptenen. Ett boende där personalen i flera år jobbat för att stötta personal och praktikanter som behöver hjälp med språket.

I många fall blir det bara en rolig historia när språket brister – men det handlar också om säkerhet. Det är därför undersköterskan Virginia Eriksson och hennes kolleger jobbar på att skapa en arbetsplats där alla känner sig trygga.

– Alla måste våga fråga när de inte förstår för att kunna utvecklas. Att få till den stämningen klarar man inte själv, det måste alla på hela arbetsplatsen jobba för att få till.

Lyssna på poddavsnittet om språk i äldreomsorgen här:

Det har redan gått tre år sedan chefen kom och sade att hon tyckte att Virginia skulle bli språkombud, sedan dess har hon jobbat för att alla ska förstå vad som sägs på jobbet. Det underlättas av att hon ofta är handledare.

En av de senaste praktikanterna är syriska Madlin Alnajjar som kom till Sverige för bara två och ett halvt år sedan. Trots att hon tycker att svenska är ett svårt språk, som skiljer sig mycket från hennes modersmål arabiska, förstår hon redan det mesta de boende säger till henne. Att Virginia också har varit hennes handledare har varit en viktig del i det, säger hon.

– Jag hade inte kunnat annars. Viktigt att ha någon som visar dig hur allt ska göras. Men det måste vara rätt person.

Från början gick hon dubbelt med Virginia och fick inte bara koll på uttryck och medicinska termer. Hon har också fått prova på det mesta hon själv ska göra med de äldre.

– Jag har lyft Virginia med liften och hon har lyft mig. Jag vet hur ostadigt det känns att bli flyttad om det är för högt, säger hon och menar att det gör att hon fått en större respekt för dem hon tar hand om.

– Och det är lika viktigt som att kunna språket.