– Det är nästan jobbigare att ha två veckors semester än ingen alls, säger Jenny Lind som arbetar på civa, centralintensiven, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, SU, i Göteborg.

I början av maj kullkastades alla sommarplaner. Då kom beskedet att semestrarna ändrats. 

– Folk började gråta när de förstod att de inte skulle få någon tid med familjen, berättar Jenny Lind.

I stället för fyra veckors sammanhängande semester fick Jenny Lind två plus två veckor. De två senare veckorna låg dessutom i september som annars inte är en semestermånad.

– Den här semestern går till historien. Med så kort varsel var det svårt att planera nytt. Sedan hann jag inte ladda om efter denna hemska vår, säger Jenny Lind.

På civa delades semestrarna in i tre perioder, de andra två perioderna gav tre veckors semester plus en i september. Det gjorde att en del kollegor bara fått en vecka tillsammans med sina barn innan sommarlovet var slut. 

Jag är trött i huvudet och tappar ord, jag kommer inte ihåg vad enkla saker heter, det är helt absurt.

Jenny Lind

Jenny Lind och kollegerna är fortfarande slitna efter våren med covidpatienter.

– Vi levde i en fruktansvärd stress. Först när corona kom var alla livrädda, vi skulle jobba mitt uppe i det och vi visste så lite om viruset. Sedan var det stor osäkerhet kring skyddsutrustningen, vad måste man ha? Och patienter som kom från akuten, var de smittade eller inte? Vi fick inga klara besked, säger Jenny Lind som också är skyddsombud.

Skyddsutrustningen var av skiftande kvalitet och till en början snålades det med den, och när det väl fanns skyddsutrustning så var det tufft att jobba i den.

– Det var varmt och tungt. Man fick ont i huvudet och när man vaknade nästa dag var det som om man var bakfull.

När Jenny Lind haft sin andra semesterperiod och skulle gå på sitt första nattpass i mitten på september var hon fortfarande sliten.

– Jag är trött i huvudet och tappar ord, jag kommer inte ihåg vad enkla saker heter, det är helt absurt. Jag känner mig som jag håller på att få alzheimers. Jag hoppas att jag hämtar hem det här.

Jenny Lind.
Jenny Lind.

I stället för att ge återhämtning blev semestern stressig. På flera sätt. Först försökte hon planera om. Sedan insåg hon att hon inte skulle kunna träffa sina vuxna barn som hon brukar fjällvandra med, och inte heller sina långväga vänner. Under sin första semesterperiod försökte hon hinna så mycket som möjligt, men orkade inte utan blev i stället sittande och stirrade in i väggen. Under den andra perioden tog hon det lugnare.

– Jag har fått försaka mycket.

För Jenny Lind är Kommunals krav på fyra veckors sammanhängande semester mer angeläget nu.

– Det är superviktigt och ett absolut krav. Det ska finnas luft i systemet så att det går, säger Jenny Lind.

I Region Västra Götaland kan de som flyttar sin semester få en ersättning på 8 000 kronor per vecka, och en eller två extra semesterdagar. Jenny Lind tycker inte att det är tillräckligt.

– Det ersätter inte återhämtningen. Vi borde få ännu mer extra ledighet. 

Mindre än fyra veckors semester

I dessa regioner har anställda på sjukhusen eller på vissa av sjukhusens avdelningar fått mindre än fyra veckors sammanhängande semester i sommar:

  • Region Dalarna             
  • Region Gävleborg
  • Region Halland
  • Region Jönköpings län
  • Region Stockholm 
  • Region Uppsala
  • Region Värmland
  • Region Västernorrland
  • Region Västmanland
  • Region Örebro län
  • Region Östergötland
  • Västra Götalandsregionen

Källa: Kommunals regionsektioner