Det kommer att finnas en uppsjö av corona-berättelser i framtiden. Min egen berättelse har sin förhistoria som började med en kulturkrock. Det var slutet på förra millenniet, jag läste på Komvux i Värmland. Nästan alla mina lärare var i pensionsåldern, entusiastiska och pedagogiska individer fulla av visdom och kunskaper som de jättegärna ville förmedla till oss. Alla lärare bedöms av sina elever. 

En gång hamnade jag i en sådan diskussion med en kurskamrat. På tapeten var vår historielärare som var en vitskäggig kunskapstunna, en glädjefull och energisk man. Han kände personligen några av topparna inom den svenska politiken, han hade varit delaktig i frihetsrörelsen i några av öststaternas länder före Berlinmurens fall, han spelade teater. Och ja, han sprudlade av kunskaper och idéer.

Alla mina påpekanden om hans otvetydiga egenskaper grusades ner av kurskamratens absurda ord: men han är gammal. Jag var i chock. Det lät som om föremålet för vår diskussion var fågeln dront, den fågel-art som utrotades på ön Mauritius för flera sekler sedan.

Skyll inte på ideologin i fråga om de äldres situation. Skyll på en vedertagen norm i samhället som diskrediterar en människa på grund av hens ålder.

Denna mening (”men han är gammal”) har etsat sig fast i mitt minne och har emellanåt gjort sig påmint. Den har ploppat upp när man hört alla rapporter om fiffiga beslut för att spara på gamlingarnas blöjor; när man läst notiser om döda glömda gamlingar som upptäcks först efter att lukten från deras ruttna kroppar letat sig i grannarnas näsborrar, när man hört allvarliga kommuntjänstemän rättfärdiga tvångsseparationer av äldre makar som redan firat sitt guldbröllop.

Nu när vi vet att nästan hälften av de coronadöda hade äldreboende som sitt hem är det lätt att skylla på Tegnell, på Löfven, på höger, på Gud eller på en annan skön uppenbarelse. Ärligt talat, är det någon som trodde att vi skulle skydda de äldre? Hur kan man göra ett bra jobb om man är dåligt betald, är outbildad eller stressad och måste springa än hit än dit för att klara av månaden? Räddad av arbetsgivarna som äventyrade andras liv genom att snåla på den livsviktiga utrustningen?

Skyll inte på ideologin i fråga om de äldres situation. Skyll på en vedertagen norm i samhället som diskrediterar en människa på grund av hens ålder. Allt elände kanske börjar med en till synes oskyldig mening: men han är gammal.

PS: Sverige är det fjärde sämsta landet i världen på att respektera äldre, enligt World Values Survey (ett världsomspännande nätverk av forskare som studerar värderingar).