När den värsta krisen är över kommer vi vara tvungna att rannsaka vår beredskap för kriser och pandemier, liksom välfärdens förutsättningar att möta den här typen av händelser. För om någonting så har den här pandemin satt fingret på stora problem med vårt sätt att styra och finansiera välfärden.

En underfinansierad äldreomsorg med en hög andel tidsbegränsade anställningar och en mängd privata aktörer som försvårar samordningen var nog till exempel inte det bästa utgångsläget för att hantera en kris. 

I dessa tider har det blivit allt mer uppenbart att vård- och omsorgsyrken är viktiga för hela samhället. De applåder som personalen välförtjänt fått måste även omsättas i bättre förutsättningar att kunna göra ett bra jobb. De som arbetar i vård- och omsorg förtjänar fasta och trygga anställningar lika självklart som de förtjänar skyddsutrustning. 

Men att det skulle krävas en global pandemi för att arbetsvillkoren inom äldreomsorgen skulle komma upp för debatt på högsta politiska nivå, är tyvärr talande för den låga politiska status som äldreomsorgen har. För plötsligt sitter kristdemokrater som Ebba Busch och Erik Slottner och bedyrar att de vill ha fler fasta anställningar i äldreomsorgen. Detta trots att Slottner som är ansvarigt äldreborgarråd i Stockholms stad så sent som i januari i år sänkte kraven på den kommunala hemtjänsten vad gäller att erbjuda fasta anställningar.

Ebba Busch är till och med beredd att ge kommuner bonus för att inte använda den ytterst osäkra anställningsformen Allmän visstidsanställning (AVA) som hennes eget parti införde senast de satt i regeringsställning. 

En tidsbegränsad anställning innebär inte bara en osäkrare inkomst, sämre löneutveckling och så småningom lägre pension. Du får vanligtvis inte ta del av samma utbildningsinsatser som dina arbetskollegor och endast sjuklön under de pass som du är inbokad på.

För oss som har gått på så kallade timvikariat kommer inga av de larmrapporter vi kan läsa om i medierna egentligen som en överraskning. En tidsbegränsad anställning innebär inte bara en osäkrare inkomst, sämre löneutveckling och så småningom lägre pension.

Du får vanligtvis inte ta del av samma utbildningsinsatser som dina arbetskollegor och endast sjuklön under de pass som du är inbokad på. 

Det betyder att en sjukanmälan kan gräva stora hål i plånboken, samtidigt som vi ställer människor inför situationer som de inte ska behöva hamna i. Som att dra sig för att påpeka brister i informationsöverföring, rutiner på arbetsplatser eller att tveka inför att stanna hemma när man är sjuk. Så var det för mig i alla fall, både för att jag visste att en sjukanmälan skulle kosta alldeles för mycket i lönekuvertet och för att jag inte ville uppfattas som besvärlig. Jag hade en hyra att betala och ville bli inringd igen. 

Välfärden kan inte till stora delar bäras upp av personer med den här typen av arbetsvillkor – oavsett om det råder en global pandemi eller inte. Det försätter väldigt många människor i en väldigt osäker ekonomisk situation och ger dem en ytterst svag ställning på arbetsmarknaden. Men det är inte heller bra för verksamheterna eller för alla dem som behöver dem.

Inom äldreomsorgen betyder en hög andel tidsbegränsat anställda en lägre personalkontinuitet, det vill säga väldigt många olika personer som går hem till den äldre. Det är inte direkt en bra grundförutsättning för en trygg äldreomsorg som utgår från den äldres önskemål och behov. 

Nu måste vi vara många som hjälps åt att hålla fast politiker som Ebba Busch och Erik Slottner vid deras yrvakna löften rörande äldreomsorgen.

Allmän visstidsanställning måste slopas, utan att det går ut över anställningstryggheten för alla andra på arbetsmarknaden. Den kommun som vill gå före kan teckna ett lokalt kollektivavtal för att minimera antalet osäkra anställningar och istället använda sig av förhöjd grundbemanning och vikariepooler för att hantera tillfällig sjukfrånvaro eller arbetstoppar.

Alla som just nu anställs tillfälligt för att hantera den rådande krisen måste erbjudas anställningar på minst sex månader, för den här situationen ser ut att hålla i sig ett tag. Sommarmånaderna kommer inte heller att bli enkla ur bemanningssynpunkt, eftersom många som slitit hårt under dessa veckor kommer behöva en välbehövlig semester. 

Nu måste vi vara många som hjälps åt att hålla fast politiker som Ebba Busch och Erik Slottner vid deras yrvakna löften rörande äldreomsorgen. De som jobbar med omsorg om våra äldre förtjänar fasta anställningar, högre löner och bättre förutsättningar att göra sitt jobb.  

Sent ska syndaren vakna. Det gäller tydligen även kristdemokrater.