I dag skiner solen, jag passar på att gå ut och sätta mig för att fylla på med energi. Jag drar djupa andetag och fyller mina lungor med den friska ljumna vårluften. Jag är trött, jag önskar att detta vore över, men jag kämpar på. Dagarna fylls med säkerhetsfrågor, arbetsmiljö och otyget covid-19.

Som skyddsombud värnar jag om min och mina kollegors arbetsmiljö och säkerhet. Jag jobbar för att arbetsgivaren ska följa lagar, regler och avtal. Och jag gör det för att vi ska få alla verktyg för att kunna minska smittspridningen.

Vem kommer att stå upp och vara ansvarig för detta när allt är över? Vem kommer kunna förklara varför en del stått rustade från topp till tå, andra knapphändigt och en del helt utan något skydd alls. Jag ställer mig frågan igen, vem kommer att kunna stå för det som sker i dag? 

Mitt kommunalarhjärta slår hårt för de som kämpar och sliter kring detta självklara som handlar om våra liv och vår hälsa. Vi jobbar i vård och omsorg. Det är vårt jobb att ta hand om och hjälpa människor som är sjuka och inte klarar sin vardag. Men det ska inte betyda att vi ska riskera våra liv eller vår hälsa. Det var inte därför jag började som vårdbiträde för ungefär 20 år sedan. Det var inte därför jag läste upp till undersköterska för 15 år sedan.

Informera skyddsombudet, kontakta sektionen. Berätta hur ni har det, be om hjälp, informerar ni ingen om läget så kan de omöjligt veta. 

Att det ens ska behöva dras så långt som till eventuellt skyddsstopp för att vi ska få möjligheten att dra säkra andetag när vi arbetar. Det är skrämmande. Det känns tungt när jag ser att alla inte har verktygen för att kunna skydda varken sig själv eller omgivningen. Jag är orolig, ett oroligt ombud som skulle vilja hjälpa alla om jag hade möjligheten, se till att alla fick sina röster hörda, där kommer facket in. Mitt råd är, gå med i Kommunal om du inte är med. Ju fler vi är, ju högre blir rösten, arbetsgivaren kan inte ignorera när vi tillsammans ryter ifrån. 

Ni som är medlemmar, engagera er. Informera skyddsombudet, kontakta sektionen. Berätta hur ni har det, be om hjälp, informerar ni ingen om läget så kan de omöjligt veta. 

Alla ni som kämpar, fortsätt. Vi är många som strävar mot samma mål. Att kunna gå till jobbet och göra det vi kan bäst, utan att behöva oroa oss för att smittas eller för att vi sprider smittan vidare. Det är vår lagliga rätt att ha en så säker arbetsmiljö som möjligt.

Och till alla oss skyddsombud där ute, vi gör ett fantastiskt jobb. Vi kanske inte får den uppskattning vi förtjänar alla gånger, Men vi är viktiga. 

Kämpa, men glöm inte bort att andas och vila. 

Tillsammans kan vi flytta berg, glöm inte det. 

Tillsammans kan vi göra skillnad.