Efter några arbetspass i hemtjänsten under coronapandemins härjningar är jag djupt oroad. Inga som helst förändringar av våra rutiner, vår skyddsutrustning eller bemanning har genomförts. Tvärtom, våra förutsättningar att minska smittspridning har försämrats. 

Vi uppmanas bära handskar och att tvätta händerna samt sprita händerna. Dessa rutiner har alltid funnits. Handskar finns fortfarande. Handspriten däremot är ransonerad. Fast anställd personal har fått en liten miniflaska att bära med sig. Tidigare fanns handsprit ute hos brukarna. Den är nu slut eller försvunnen av olika skäl. 

Tvätta händerna har vi nu uppmanats att göra oftare. Min fråga är då: Var någonstans ska vi tvätta dem? Hos många vårdtagare är hygienen så eftersatt och undermålig att dessa tvättställ, kranar och hygienutrymmen inte är lämpliga för handtvätt. Vad ska vi torka händerna med? Toapapper är det som finns och som i nödfall kan användas. Tvål? Finns inte alltid.

Samhället spelar rysk roulett med hemtjänstpersonalens och vårdtagarnas liv. Ingen förändring av rutiner, skyddsutrustning eller bemanning har genomförts.

Vi gör cirka tjugo besök på en kväll och under ett arbetspass. Vår lokal besöker vi när vi påbörjar arbetspasset, när vi avslutar och vissa av oss går dit på vår rast. Tre gånger. Då kan vi tvätta händerna. Då möts vi av vår arbetslokals egna hygienutrymmen. Hur de kan se ut visar bilden ovan. Den toa som är på bild är inte den värsta. 

Vi uppmanas också att bära arbetskläder. Inget nytt, det ska vi alltid göra. Detta följs inte alltid i vanliga fall. Inte nu heller. Personal går ut och jobbar i sina privata kläder. Sjukskrivningarna har ökat, vilket betyder fler vikarier. Exponeringen för möjlig smitta ökar både för vårdtagare och personal när flödet av olika människor i verksamheten ökar. Många vikarier arbetar på flera olika distrikt och enheter i Göteborg. En klar risk för smittspridning. 

Flera vårdtagare har frågat varför vi inte bär munskydd. Covid-19 sprids med droppsmitta. Mot detta har inga åtgärder vidtagits alls. Vi arbetar med nära omvårdnadsarbete. Droppsmitta är oundviklig. 

Jag, liksom många andra inom hemtjänsten i våra storstäder, arbetar i socialt utsatta områden. Trångboddhet, svårigheter med informationsspridning och generationsboende är några av utmaningarna i dessa områden. Denna samhällsstruktur i kombination med försämrade möjligheter att minska smittspridning innebär att samhället spelar rysk roulett med personalens och vårdtagarnas liv. Krafttag krävs omgående. Nu.