Välfärdsarbetare och kommunalare, vi är i en smått hysterisk situation där vi både på jobbet och hemma möter både vår egen och andras rädslor för corona, Covid 19. Arbetsmiljön drabbas, liksom familjelivet. Det mesta ställs på sin spets.

Men när rädslans ridåer skingrats är jag säker på att alla kommer att se det många redan ser – ni är samhällets hjältar och ryggrad. I en utmanande och svår tid är det ni som ser till att samhället fungerar, att bussarna kör, att människor får omsorg och vård, att det är rent och att hygienen förstärks. Ni vårdar, städar, skjutsar och transporterar. Ni botar sjuka och lindrar ångest.

Runt om i världen rasar börserna och rädslan för en samhällskollaps är alarmerande. Många bunkrar och gör allt för att inte hamna i kris. En del signalerar att det vore bra att stänga förskolor och skolor. Men det skulle göra läget kritiskt för flera yrkesgrupper och verksamheter, för hur ska föräldrarna kunna gå till sina samhällsviktiga jobb om barnen måste vara hemma. 

Det är tillsammans vi löser krisen inte genom individualism och konflikt. Just du är ryggraden i situationen vi befinner oss i. Det är vi kommunalare som får samhället att fungera nu och just din insats är viktig.

Jag respekterar människors rädsla men låt oss ta sansade beslut och låt oss lita på att ingen beslutsfattare skulle göra något för att skada någon annan. 

Några saker vill jag skicka med dig som läser. Det är tillsammans vi löser krisen inte genom individualism och konflikt. Just du är ryggraden i situationen vi befinner oss i. Det är vi kommunalare som får samhället att fungera nu och just din insats är viktig. Självklart ska du lyssna till dina egna signaler och stanna hemma om du känner dig sjuk. Sjuknärvaro på arbetsplatsen gynnar ingen.

Men det absolut viktigaste. Där vi ska stå stolta och rakryggade – det är dags att ifrågasätta industrins märke. Det är nu vi kan säga – utan kommunalare stannar Sverige.

Det är dags att som stolt kommunalare ta fajten för att medlemmarna i Kommunal ska ges stort utrymme i kommande kollektivavtalsförhandlingar. Det är dags att enas mot värdediskriminering och för en jämställd arbetsmarknad. Det är dags att ifrågasätta strukturer och normer och det är viktigare än någonsin att vi organiserar oss och jobbar tillsammans.