”Hylla oss med höjd lön – inte med fina ord!”

Jag är rätt less på att bli ”hyllad” och höjd till skyarna, trött på att bli kallad ”ängel” och undergörare. Det är bara tomma, falska ord.

Jag är människa. Lika skraj som alla andra för ett osynligt hot som påverkar min hälsa.

Jag är bara en person i ett hysteriskt maskineri som gör så gott jag kan. Jag tänker inte sätta mitt arbete högre än min hälsa, min familjs väl och ve eller mina nära och käras säkerhet. Så ädel och nobel är jag inte och kommer aldrig bli.

Dessutom ekar alla dessa hyllningar så falskt, när lönekontot pratar ett alldeles annat språk. Tider, scheman och lön samt hur politiker ser på oss i ”vanliga fall” får i alla fall mig att känna mig mer som en kastlös än som en vardagshjälte.

Nu är vi viktiga, nu kastas det superlativ över vår yrkesgrupp. När det här har lagt sig är vi bara golvfolket som sliter, underbemannade och lågavlönade igen.

Att svenska folket ska finnas där för oss sen, det är bara lögn …

Hylla oss gärna men gör det på ett sätt som märks för oss. Höj våra löner och ge oss skäliga arbetstider!

Hylla oss gärna, men gör det på ett sätt som märks för oss. Höj våra löner och ge oss skäliga arbetstider! Vi är människor, mammor, pappor, mor- och farföräldrar. Inte några robotar som är programmerade att fixa och orka allt med ett ödmjukt leende på läpparna.

Sista tidens händelser, och då menar jag inte bara coronaviruset, har fått mig att bestämma mig för att söka mig till andra utmaningar. En vingklippt ”ängel” som har tappat all lust att fajtas mot politiker och paragrafer, schemaändringar och pissig lön.

Å så är det med det. Till er alla andra som mäktar med klimatet vi har idag…

You rock!