Att jobba natt är en livsstil
Larmen om nattjobbares hälsa har varit många de senaste åren, men Veronica Hammarlund och Susanne Burman stortrivs. Undersköterskepoddens åttonde avsnitt handlar om varför.
Klockan är 21.30 när Veronica Hammarlund och Susanne Burman börjar jobba och stämmer av läget med kvällsgänget.
Klockan närmar sig tio på kvällen och på Fejans korttidsvård i Ljusne är det lugnt. Ljuset är dämpat och alla har lagt sig. Veronica och Susanne går runt och ser till att det tjugotal personer som bor här just i kväll har det bra.
Gästerna, som de kallas, är alla här av olika skäl. En del har skrivits ut från sjukhus och bor här innan de får åka hem, några är här för att anhöriga som vårdar dem ska få avlastning och någon väntar på att få plats på äldreboende. De är oftast här någon vecka eller lite mer.
– Det är det som gör att det här jobbet är så roligt. Det är nya diagnoser att lära sig hela tiden. Det händer alltid något nytt, säger Veronica medan hon gör rent en sondmatningsmaskin som hon tagit bort från en äldre kvinna.
Lyssna på vår podd om nattarbete:
Veronica har arbetat som undersköterska sedan hon slutade gymnasiet och efter en omorganisering 1996 blev det jobb på natten i stället för dagtid. Först lite motvilligt men ganska snabbt lärde hon sig uppskatta arbetstiden. Och sedan hon fått möjlighet att vara med och lägga schemat för nattarbetarna är hon ännu mer nöjd.
– Det känns väldigt bra att kunna påverka även om chefen har sista ordet. Vi jobbar aldrig mer än tre nätter på raken och har en tio dagar lång ledighet och en på fem under åtta veckor, säger hon och visar en nött lapp med schemat hon gjort för hur de jobbar.
Veronica har försökt anpassa nattschemat efter hur kollegerna vill arbeta.
– En kollega tycker inte om trenätterspassen, så hon har fått en rad med fler tvånätterspass i stället. Då får hon inte lika mycket sammanhängande ledighet. Hon är nöjd med det.
Susanne har bara jobbat natt i några år och började med det när hon fick olika stressymtom av jobbet dagtid.
– Jag bor några mil härifrån och det var stressigt att få iväg barnen till skolan när jag jobbade dag och började halv sju på morgonen. Jag var orolig att hinna somna i tid på kvällen och hade sömnproblem. Min mage har blivit mycket bättre sedan jag började arbeta natt. Nu är jag hemma lite efter sju på morgonen och hinner med allt innan jag lägger mig och sover. Och jag hinner ha en liten stund för mig själv på eftermiddagen innan alla kommer hem. Det hann jag aldrig förut.
Hon menar också att hon sover bättre än hon gjorde innan.
– Nu är jag aldrig orolig. Jag börjar ju 21:30.
Så får de ihop schemat
- Bemanning: Fem personer dag, fem kväll och två på natten. Fem personer delar på nattpassen, alla jobbar 75 procent.
- På åtta veckor blir det 23 nattpass fördelat på fem trenätterspass, fyra tvånätterspass och en ledighet på 10 dagar samt en på fem.
Men visst tänker både Susanne och Veronica då och då på forskares alla larm om att nattarbete kan föra med sig sådant som ökad risk för bröstcancer, hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes.
– Det är viktigt att sköta om sig både psykiskt och fysiskt, säger Veronica som menar att det som kan vara svårast att få till är maten.
– Det går ju inte att äta ett fullt mål på natten. Man blir inte hungrig på samma sätt. Ofta blir det något lättare.
Susanne håller med.
– Och hemma blir det ju inte någon lunch eftersom vi sover då. Man missar liksom ett mål, säger hon och förklarar att hon försöker äta middag med familjen innan hon åker hemifrån.
– Ändå, jag kan inte förstå att det är så många som inte vill jobba natt. Jag tycker att det är det bästa som finns, säger Veronica.
I Undersköterskepoddens åttonde avsnitt berättar Veronica och Susanne mer om hur de lyckas få nattjobbet att bli hållbart. Hör också deras enhetschef Inga Erling om hur hon jobbar för att få natt- och dagpersonal att bli ett team.
