I dagarna är det ett år sedan Kristina Hugosson började i hemtjänsten. I början när hon satte sig ner en stund hos dem hon besökte möttes hon ofta av kommentaren ”har du tid att sitta här och prata?”.

– Jag tycker att det är viktigt. De flesta vill helst av allt ha sällskap. Ska du ge medicin och har 20 minuter på dig har du faktiskt tid att sitta ner en stund. 

Den bild hon hade av hemtjänsten innan hon började har kommit på skam. Hon säger med ett skratt att många är så mycket piggare än hon föreställt sig. 

Den allmänna bilden av vårdscheman med kvällar och helger är ofta negativ, men Kristina ser tvärtom arbetstiderna som något positivt:

– Jag var faktiskt lite sugen på att ha varierad arbetstid. Barnen har flyttat hemifrån och gubben är pensionär, så det spelar egentligen ingen roll när jag jobbar.

Hennes arbetspass ligger ofta på nio timmar (07-17) vilket ger en extra fridag. Semesterersättningen har också växlats in till fridagar, vilket betyder att hon och kollegerna är lediga 10 dagar under en fyraveckors period, istället för normala åtta.

Kristina Hugosson.
Kristina Hugosson.

Kristina Hugossons vårdkarriär började faktiskt redan på 1980-talet. Hon gick en undersköterskeutbildning på folkhögskolan i Storuman och hoppade runt mellan olika avdelningar på universitetssjukhuset i Umeå under flera år.

Under samma tid var hon längdskidåkare på elitnivå vilket gjorde att helgarbetet krockade med både träningar och tävlingar. På den tiden var det dessutom svårt att få en tillsvidareanställning så när hon fick tips om att dåvarande Posten sökte brevbärare sa hon hej då till vården.

– Då var det suveränt att jobba på Posten. Trots att det var heltidsarbete kunde vi sluta när rundorna var färdiga, så jag arbetade inte hela dagarna. Men med åren blev villkoren sämre. Cyklarna försvann och då försvann också en stor del av tjusningen med jobbet.

För tio år sedan var det därför dags för Kristina Hugosson att bryta upp på nytt. 

– Att det blev vården då handlade mest om att jag ju hade en utbildning och tänkte att jag skulle testa det igen. Men jag var trött och sliten och kände att jag helst inte ville jobba med människor så jag sökte och fick jobb på laboratoriemedicin.

Det är mycket frihet under ansvar i det här jobbet och det gillar jag.

Kristina Hugosson, undersköterska

Efter tio år med samma arbetsuppgifter varje dag, var det inte lika roligt att inte träffa människor längre. En gammal kollega från Posten hade börjat inom hemtjänsten och lockade dit Kristina:

– Så nu får jag cykla igen! Jag gillar frisk luft och att motionera. Och friheten i jobbet, vi kan inte påverka tiden vi jobbar men vi måste ju vara flexibla i vad brukarna vill ha och behöver. Det är mycket frihet under ansvar i det här jobbet och det gillar jag.

Hon hoppas stanna kvar till pensionen även om framtiden oroar en aning. Pratet om nedskärningar. Hotet om privatisering.

– I dag är hela vår arbetsgrupp är väldigt trygg. Vi vet att vi kan höra av oss till någon av kollegerna om man behöver hjälp med något. På det viset känner man sig aldrig utelämnad. Det vore tråkigt om det slogs sönder.

Kristina Hugosson

Ålder: 56 år.

Bor: Umeå.

Då: Brevbärare.

Nu: Undersköterska i hemtjänsten Umeå kommun.

Lön: jag har gått upp i lön några tusenlappar.

Vad är det bästa med jobbet: ”Att det är så varierande – och att man får lufta sig på cykeln mellan besöken.”

Ångrar du valet att börja i vården: ”Nej, nu hoppas jag stanna till pensionen.”