”Fruktansvärt att vården är så nedprioriterad”

Tomas Eriksson jobbade många år inom industrin. Han svetsade och valsade. Tillverkade värmeväxlare och oljetankar. Bytte arbetsgivare några gånger, blev pappa, funderade på att börja plugga för att kunna jobba med ungdomar men hamnade bakom en svetsmaskin igen.

– En dag var det en kvinnlig bekant som frågade om jag hade lust att jobba inom hemtjänsten över sommaren. Jag hade inte tänkt tanken att jobba med gamla, men kände att visst det kan jag väl prova.

I sommar blir det sex år sedan Tomas Eriksson tog sina första steg i hemtjänsten. Som många andra utan erfarenhet av arbetet tänkte han att det mest handlade om att torka bajs.

– Men jag blev väldigt positivt överraskad och fick jättebra kontakt med de äldre, vi klickade verkligen. Den första tiden var som en smekmånad.

Efter något års arbete utan undersköterskeutbildning ställdes Tomas inför ett ultimatum från arbetsgivaren: ”utbilda dig eller sluta”. Men det visade sig vara lättare sagt än gjort att hitta en utbildning.

– Jag letade i hela södra Sverige men det fanns verkligen ingenting. Till slut fick jag tvinga in mig på gymnasieskolans vuxenutbildning här i stan.

Efter några års arbete är smekmånaden ändå över. Just nu är Tomas trött på verksamheten, men han säger att det egentligen inte beror på själva jobbet:

– Det låter som en klyscha, men det är fantastiskt givande att jobba i hemtjänsten. Men i mångt och mycket blir det ett skitjobb eftersom vi inte får den uppskattning vi är värda, vi har låga löner och ingen utvecklingspotential. Det är fruktansvärt att vården är så nedprioriterad. Det sista halvåret har varit extremt med försämringar och ganska kaosartade neddragningar överallt. 

Skulle du rekommendera någon annan att utbilda sig till undersköterska? 

– Ja, det skulle jag. Men det är splittrat. Det är fantastiskt att jobba med människor och man får mycket tillbaka i den direkta kontakten. Jag har aldrig fått så mycket tillbaka någonstans. Men om jag ska vara ärlig vet jag inte om jag skulle bli glad om mina barn sa att de skulle byta jobb och börja i hemtjänsten.