”Horribelt vad villkoren i vården är dåliga”

Det var under påskhelgen för fyra år sedan som Sofie Ulvås kraschade. Hon beskriver det just så, som att hon bokstavligen kraschade in i en vägg och slutade fungera helt och hållet.

Efter flera år som undersköterska i ett privat hemtjänstföretag var Sofie den som skulle hålla i tyglarna när företaget startade ny verksamhet på grannorten. Problemet var att det var hon som höll i telefoner, larm, jour, nyanställningar, möten med kommunen och mycket annat.

Till slut fanns ingen ledig tid överhuvudtaget och kroppen sa ifrån. Hon blev sjukskriven för utmattning.

– Jag trodde att jag skulle vara hemma och vila några veckor, men hjärnan var som en kolbit. Inget fungerade längre. Jag kunde inte läsa och tappade ord. Det var då jag förstod att det nog inte skulle gå på en vecka.

De valde bort jobb i vården

På jobbet

Efter två års sjukskrivning var Sofie tillbaka på jobbet för att arbetsträna på halvtid. 

– Jag trodde att jag hade byggt upp mig, men så fort jag var tillbaka i tidspressen i hemtjänsten så rasade allt igen.

Hon kom till insikten att hon aldrig skulle bli frisk om hon stannade kvar i hemtjänsten. Och började se över alternativen:

– Jag hade alltid varit intresserad av industrin och förstått att de hade bättre arbetsvillkor där. Så jag skickade en spontanansökan till en träindustri här på orten.

I dag är det ett och ett halvt år sedan Sofie Ulvås började på Kährs som träindustriarbetare.  Hon började direkt på 100 procent och har klarat av det hela tiden.

– Visst kan vi ha mycket att göra, men det är ändå träbitar jag arbetar med. Jobbet är ingenting jag tar med mig hem som jag gjorde i vården där den psykiska pressen och tidsbristen under arbetet förföljer en hemma vid köksbordet.

Hon berättar om de stora skillnaderna mellan vården och industrin, och kan nästan inte sluta. I hemtjänsten får nyanställda en introduktion på ett eller två arbetspass. När hon började i industrin fick hon en utbildning som var 6-8 veckor.

Här får hon mängder av arbetskläder som byxor, tröjor, t-shirts, handskar och skor. I hemtjänsten fick de tjata till sig arbetskläder och fick inte det antal de hade behövt. 

– Jag jobbar färre timmar, har högre lön, mer fritid, fler raster och slipper ansvaret över människoliv. Jag tänker nu att det är horribelt vad villkoren i vården är dåliga. Det enda som skulle kunna få mig tillbaka är rejält mycket mer resurser och framför allt tid.