Han är djurvårdare på ett friluftsmuseum

– Det skiljer sig från andra djurvårdarjobb. Det är inte så här de flesta kor i Sverige får sin mat i  dag, säger Jimmy Fredriksson medan han kör tillbaka den tomma skottkärran. 

Tidigare var den fylld med hö som rödkullorna Doris och Josefina nu glufsar i sig under taket. Regnet står som spön i hagen, vilket förvisso inte rör korna i ryggen. Inte heller mysk-ankan, som öppnar näbben mot himlen.

Lillskogen är en djurpark som är en del av Karlstads stadspark Mariebergsskogen. Djurparken är klassad som friluftsmuseum och öppen för besökare alla dagar på året.

Och museets samling? Jo, det är djuren, som främst utgörs av svenska lantraser. Många av dem är mycket ovanliga i  dag. Syftet med parken – förutom att visa djuren för besökare – är att bevara dessa raser genom genbanken, ett svenskt avelsprogram. 

– Vi avlar inte på små, vita eller bruna, utan det blir vad det blir. Det är friska djur som lämnar friska avkommor. Bocken där uppe har ett snett horn och det bryr vi oss inte om. 

Vi går vidare på utfodringsrundan och kommer till en annan hage. Åtta små får står prydligt uppställda likt ett luciatåg och tittar på oss. De är Tabacktorpsfår. Det finns bara omkring 100 sådana får i Sverige och de kommer förstås från Tabacktorp i Värmland. 

– De har haft fåren där uppe utan inblandning av andra raser. Det har gjort att de fått ett helt annat utseende än andra får, och är mycket mindre. Så man tror att det var så här fåren såg ut förr i tiden.

Ännu en sak som är speciell med Jimmys djurvårdarjobb är att han inte bara sköter om djuren och deras miljöer, han jobbar med människor också. Människor av olika åldrar och bakgrund som kommer hit och lär sig ta hand om djuren, vissa för att arbetsträna och andra för att de inte kan gå i skolan fem dagar i veckan. 

Loviza går gymnasiets introduktionsprogram och är här tre dagar i veckan. Hon har både häst och kanin hemma och gillar att jobba med djuren.

– Loviza börjar bli en fullfjädrad djurvårdare. Är du chaufför i dag, Loviza? frågar Jimmy och pekar mot fodervagnen. 

– Jag är djurvårdare, men jag och min kollega har jobbat på naturbruksgymnasium tidigare så vi är vana vid att handleda elever. Det har funkat väldigt bra, berättar han.

Grisarna är hungriga och grymtar allt högre när vi närmar oss. När Jimmy och Loviza häller ut maten är grisarna, av rasen Linderödssvin, snabbt framme. När de tuggat en stund kommer även mamman Molly. 

– Vi har en så kallad ”Pellegris”, de är mindre när de föds och inte lika livskraftiga som sina syskon så honom matar vi separat.

Bamse är bara hälften så stor som sina syskon – kullen föddes i maj – och får äta sin mat i fred inne i grishuset. Först visar han inget större intresse för maten, han brukar nämligen skämmas bort av djurvårdarna. Men i dag kommer inga pannkakor och till slut börjar han äta av grisfodret.

Efter utfodringen är det dags att mocka stallet. Där bor Gotlandsruss, Gotlandskaniner och Mellerudskaniner. Jimmy hämtar en blöt tallgren ute och lägger in hos kaninerna som genast börjar tugga i sig barren. Berikning är en av djurvårdarnas uppgifter. I grishagen blir det fest när de får en stor hög av kompostmaterial. 

Jimmy har inga problem med att jobba utomhus året om, det finns arbetskläder för alla väder. 

– Man kan inte ha det bättre. Arbetsmiljön är fin och arbetsuppgifterna är jätteroliga. Deltagarna är ett roligt inslag för de är ofta motiverade, många kommer till sin rätt här. 

Det är dags för fikarast. Två silkeshöns sprätter utanför personalrummet.